NHV-tillstånden blir avgörande för Akademiska: ”En ödesfråga för vår framtid som universitetssjukhus”
Hittills har Akademiska sjukhuset/Region Uppsala sökt 16 tillstånd att bedriva nationell högspecialiserad vård (NHV) och har tilldelats tio av dessa. Daniel Nowinski, som är medicinskt sakkunnig för NHV på Akademiska sjukhuset, är inte helt nöjd med resultatet, men kan ändå konstatera att Akademiska försvarar sin plats bland landets främsta universitetssjukhus.
– Vi har en stark fjärdeposition efter Karolinska, Sahlgrenska och Skåne. Att de får fler tillstånd än oss är förväntat; det har till stor del strukturella förklaringar och har att göra med befolkningsunderlag och hur sjukvårdsregionerna är organiserade. Men vi har mycket spetskvalitet i Uppsala och det måste vi få utdelning för, säger Daniel Nowinski.
Varför är det viktigt för Akademiska att få en bra utdelning av NHV-tillstånd?
–Det är en ödesfråga för vår framtid som universitetssjukhus. Vården inom NHV är tillståndspliktig, vi får alltså inte bedriva vården utan tillstånd, och varje sådant tillstånd utgör en högspecialiserad spets inom ett större högspecialiserat område. Tappar vi dessa spetsar blir vi försvagade i utvecklingen av den övriga högspecialiserade verksamheten som är kopplad till dessa områden. Omkring en fjärdedel av Akademiska sjukhusets intäkter kommer från utomlänsvård, och den är alltså beroende av att vi har tillräckligt många spetsar. Annars blir vi en annan typ av sjukhus, vilket i sin tur går ut över möjligheterna att bedriva forskning och utbildning, och det får negativ påverkan på en rad olika samarbeten som är viktiga för Uppsala som region och stad.
Du var själv en av de ansvariga när Akademiska sjukhuset för drygt tio år sedan fick tillstånd att bedriva det som då kallades rikssjukvård inom brännskadesjukvård och kraniofacial kirurgi. Vad betydde dessa tillstånd för er?
–Vad gäller brännskadevården var vi redan etablerade som ett framstående centrum i Sverige. Före rikssjukvården fanns den så kallade rikskatalogen, som samlade Socialstyrelsens rekommendationer om var vården skulle bedrivas. Uppsala och Linköping hade brännskadevården i rikskatalogen, men det var inte tillståndspliktig vård och följsamheten till rikskatalogen var inte särskilt bra, så i praktiken vårdades många brännskadepatienter även i Malmö, Stockholm och Umeå. När rikssjukvården infördes fick vi fler patienter i Uppsala och Linköping. Det gav en jämnare verksamhet och gjorde det lättare att planera, och vi fick en bättre bas för vår kompetensutveckling och forskning. Vad gäller kraniofacial kirurgi bedrev vi ingen verksamhet inom det område som tillståndet gällde innan vi ansökte om uppdraget. Tillståndet gav oss möjlighet att bygga upp en hel verksamhet från grunden, så det har betytt enormt mycket. Vi fick en helt ny högspecialiserad verksamhet som har gett massor av positiva synergieffekter mot angränsande områden.
Har Akademiska fått en bra tilldelning av NHV-tillstånd hittills sett till vad som kan förväntas?
–Man kan svara både ja och nej på den frågan. Det finns två områden – neuromuskulära sjukdomar och kroniska lungsjukdomar hos barn – där vi sett till vår kompetens och det vi har utfört tidigare borde ha fått NHV-tillstånd, men ändå inte fick det. Så vi är inte fullt ut nöjda. Samtidigt kan man konstatera att vi har en stark fjärdeposition i landet efter Karolinska, Sahlgrenska och Skåne. Att de ligger före oss är förväntat; det har strukturella förklaringar och har att göra med befolkningsunderlag och hur sjukvårdsregionerna är organiserade. Men vi har mycket spetskvalitet i Uppsala och det måste vi få utdelning för, och de områden som vi får ska vi vara väldigt, väldigt bra inom. Det finns en risk att vissa sjukhus kan ses som ”självklara” när tillstånden delas ut. Jag har själv inte överblick på ett sätt som gör att jag kan säga att någon har fått för många tillstånd, men det är viktigt att vi hela tiden bevakar att besluten tas på goda grunder, de måste motiveras på ett trovärdigt sätt.
Händer det att Akademiska inte ansöker om tillstånd för vård som sjukhuset redan utför?
– De flesta tillstånd som vi inte har sökt hittills har vi ingen verksamhet inom, men framöver ser jag en del områden på sjukhuset där vi har ganska liten och outvecklad verksamhet, där vi troligen inte kommer att söka. Det gäller att prioritera och satsa krutet på rätt saker. Vi måste vara trovärdiga och grunden är att vi bara söker områden där vi är konkurrenskraftiga.
Hur ofta ansöker Akademiska om områden där sjukhuset inte redan bedriver vård?
– Det är väldigt ovanligt; rikssjukvårdsuppdraget inom kraniofacial kirurgi var något av ett unikt fall på det sättet. Utvecklingen har gått i en riktning mot ett mer strukturellt grepp där man vill centralisera större delar av vårdkedjor, samtidigt som man bereder flertalet större områden parallellt. Man tar nationella hänsyn på ett annat sätt och strävar efter stabila system över tid sett till hela landet. Det har att göra med att vi nu är uppe på en sådan centraliseringsgrad att det får en större påverkan på sjukvården överlag.
Hur stor andel av den totala vården utgör NHV?
– En siffra som brukar nämnas är att NHV kommer att utgöra omkring fem procent av den svenska sjukvården efter att det är genomfört fullt ut. NHV är den mest högspecialiserade sjukvården, som i sin tur är en del av den högspecialiserade sjukvården som bedrivs på sjukvårdsregional nivå. Där är vi i Sjukvårdsregion Mellansverige relativt decentraliserade, och vi har två universitetssjukhus som bedriver högspecialiserad sjukvård. Vi måste bygga bra nätverk och samarbeten inom vår sjukvårdsregion – inte minst med Örebro – så att vi kan hjälpas åt och visa att den högspecialiserade sjukvården i Mellansverige hänger ihop på ett bra sätt. Då blir vi väldigt konkurrenskraftiga.
Text: Hannes Ljunghall
Foto: Staffan Claesson