”Att forska är att ­utmana sig själv”

– Det känns jättekul att riskbedömningsinstrumentet har breddinförts. Men jag kan nog inte förstå det på riktigt, säger Lisa Hultin.  

I våras doktorerade hon på riskbedömning och patientdelaktighet vid trycksår. Hon satte då punkt för avhandlingen som tagit sex år på halvfart att skriva. Men egentligen var det ingen punkt utan början på ­något nytt.   

– Mina chefer har tagit vara på att jag har disputerat. Det var min verksamhetschef, ­Carina Jangborg, som frågade om jag ville vara huvudansvarig för ett nystartat projekt med åtta specialistsjuksköterskor och två folkhälsovetare, säger hon.   

Målet är att de ska kvalitetsutveckla vården för äldre på geriatriken.   

– Det är unikt att vi specialistsjuksköterskor arbetar tillsammans med verksamhets­övergripande frågor. Jag som är disputerad handleder gruppen och vi ser över vilka olika områden som behöver kvalitetsutvecklas, säger hon.   

Det första som gruppen valt att fördjupa sig i är att förebygga trycksår, fallolyckor och akut konfusion – ett förvirringstillstånd som kan drabba många patienter som hamnar inom sjukvården.    

– Det känns jättespännande att vi har fått chansen att jobba på det här sättet. Jag hoppas att det leder till förbättringar för hela verksamhetsområdet.   

Lisa Hultin har jobbat på akuten, hjärtintensiven, inom kommunalt boende, hemsjukvård och så nu geriatriken. Hon började som undersköterska för 26 år sedan och utbildade sig sedan till sjuksköterska och till specialistsjuksköterska inom vård av äldre. Hela studie­tiden har hon varit intresserad av trycksår, något som drabbar var sjunde patient som blir inlagd på sjukhus och medför rejält lidande och stora kostnader. I onödan, anser Lisa.  

– Det är en vårdskada som inte ska hända. Trots att det skulle kunna vara så enkelt att förebygga misslyckas vi ändå med det i vården, säger hon.   

Varför? Den frågan gäckar Lisa och när hennes handledare för magisteruppsatsen frågade om hon ville forska på ämnet och doktorera så nappade hon.   

– Jag är en sådan som halkar vidare på saker och ting, förklarar hon.  

Men det är nog inte hela sanningen.   

– Jag är nyfiken, svarar ofta ja när någon frågar och gillar när det händer något nytt. Vi behöver förnya oss och det finns nästan alltid nya sätt att göra saker på.   

 Lisa har undersökt om det brittiska riskbedömnings­instrumentet Purpose-T, som ska hjälpa vården att identifiera ­patienter i farozonen för trycksår, även passar svensk sjukvård. Resultatet blev ­positivt och hennes forskning har lett till att Purpose-T har införts på alla avdelningar på Akademiska utom på barnsjukhuset.   

– I Storbritannien har man beslutat att det ska användas över hela landet. När vi presenterade Purpose-T här, blev vi överösta med frågor från många svenska regioner som ville veta mer. Nu hinner vi ­tyvärr knappt svara på alla frågor, säger hon.   

I en delstudie framkom även att patienterna ansåg att de inte hade fått tillräcklig information om risken för trycksår och hur de skulle kunna motverka det.   

– Ofta gavs informationen vid inskrivningen men då var inte alla patienterna kapabla att ta den till sig. Ett kort samtal vid sängkanten en tid senare kunde fungera bättre. Vi behöver informera patienterna mer och göra dem mer delaktiga. Kan vi få dem att själva ändra läge och få igång cirkulationen är mycket vunnet, säger hon.   

År 1977 fick sjuksköterskeutbildningen högskolestatus, vilket gav sjuksköterskor möjlighet att forska. Men det är fortfarande mycket ovanligare att sjuksköterskor i Sverige forskar än att läkare gör det.   

Enligt statistik från SCB och Utbildningsregistret 2021 var cirka 20 procent av läkare disputerade. Motsvarande siffra för sjuksköterskor var 0,8 procent.  

Lisa Hultin tycker att det är stimulerande och kul att forska. Datainsamlingen är roligast men den har sina sidor.   

– Du skulle bara veta hur många gråa hår det har gett mig, säger hon och skrattar.   

Skulle du rekommendera dina kolleger att satsa på forskning?  

– Absolut. För mig har det varit en förmån och det är en verkligen en väg att gå om man är intresserad.  

Hur har det påverkat dig som person att forska?    

– Jag har blivit modigare, i och med att jag har gjort nya saker. Förut har jag aldrig hållit föredrag på internationella konferenser. Men det har jag nu och det har gått bra.    

I dag har Lisa en delad tjänst mellan Uppsala universitet och vårdområde geriatrik på Akademiska sjukhuset. Det betyder att hon jobbar med flera forskningsstudier, undervisar på sjuksköterskeprogrammet och leder specialistgruppen. Hon gillar sitt splittrade arbetsliv.  

Text: Lotta Frithiof 
Foto: Staffan Claesson