Elektronmikroskopi
Elektronmikroskopi är en avancerad analysmetod som ställer diagnosen på basen av förändringar i vävnadens ultrastruktur.
För diagnos av sjukdomar såsom glomerulopatier muskel-, cilie- och hudsjukdomar är denna analysmetod absolut nödvändig. Dessutom kompletterar elektronmikroskopi de konventionella metoderna vid exempelvis svårkaraktäriserade tumörer.
Provtagning och fixering
Vilken provtyp som tas beror på den diagnostiska frågeställningen, för t.ex. ciliesjukdomar tas borstbiopsier från respirationsslemhinnan. Snabb hantering av biopsimaterialet ger bästa förutsättningen för optimal elektronmikroskopisk undersökning. För optimal elektronmikroskopisk diagnostik krävs morfologi på ultrastrukturnivå och materialet måste handskas med ytterst försiktighet, vilket ställer stora krav på personalen som tar hand om de färska vävnadsproverna. Fixering måste ske snarast efter provtagning, för att minimera artefakter. Vid behov kan patolog på avdelningen ta en bit vävnad från operationspreparat eller vid obduktion, dock blir ultrastrukturen inte optimal. Protokoll för omhändertagande av vävnadsbitar från paraffinklossar finns.
Elektronmikroskopering
Elektronmikroskopet finns på institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet. Preparatet behandlas och förs sedan in i elektronmikroskopet, där det träffas av en stråle av högspänningselektroner. Elektronernas spridning från objektet påverkas av metallerna som bundits till preparatet vilket möjliggör visualisering av vävnadens ultrastruktur. Bilden tas med en digitalkamera och visas på en datorskärm. Elektronmikroskopet tillåter snabb växling mellan låg och hög förstoring, utan märkbara brytningsfel.