"Det är fantastiskt att få se insidan av människor och alla konstiga saker vår kropp kan hitta på"

Jag heter Emily och jobbar på anestesi och operationsavdelningen vid ingång 96. Vi opererar gynekologi, obstetrik, endokrin och kolorektalkirurgi och urologi. Jag började på avdelningen som operationssjuksköterska för sju år sedan.

Egentligen började det med att jag såg någon bild och tyckte att kläderna såg så coola ut. Sedan sökte jag sommarjobb under sjuksköterskeutbildningen på Akademiska. Fick jobb som undersköterska på dåvarande gynoperation och trivdes hur bra som helst. Jag kom tillbaka sommaren därpå och sedan var jag fast! Jag gillade atmosfären på operation, det är ett väldigt annorlunda yrke jämfört med att vara sjuksköterska inom vården någon annanstans.

Det finns många bra saker med att vara operationssjuksköterska. Jag uppskattar att vi alltid ett team, vi jobbar tätt tillsammans och man behöver aldrig vara ensam. Alla är viktiga medlemmar i teamet. Vi kan inte starta en operation om någon saknas. Det är också skönt att ha en patient i taget och att inte behöva bli störd av till exempel en telefon som ringer. Det är fantastiskt att få se insidan av människor och alla konstiga saker vår kropp kan hitta på. Spännande med all ny teknik och uppfinningar som kommer.

Det kan ibland vara långa operationer där man får stå länge, det kan också vara lite varmt med kläderna vi har. Detta var något jag oroade mig för innan jag gick utbildningen, men det har ändå gått bra. När man står på operationssalen är man upptagen med sina arbetsuppgifter och hinner inte tänka på att det känns obekvämt. 

Det känns som att vi gör stor skillnad varje dag när vi är med och räddar små bebisar under kejsarsnitt och opererar bort cancertumörer. Man blir tacksam för livet och att man är frisk. Men en särskild händelse jag minns är är en gång när larmet gick för urakut kejsarsnitt. Vi rusar ner till förlossningens operationssal och mamman rullas in snabbt på operationsbordet. Alla skyndar sig och det är klockren kommunikation och samarbete. Ut kommer en livlös bebis och läkarna tittar på varandra innan de fortsätter med operationen. Bebisen tas ut i ilfart och senare hör vi genom dörrarna hur bebisen har börjat skrika. Då kan jag känna "wow", vilket fantastiskt jobb vi har.

Om du är intresserad, kom gärna och hospitera hos oss! Då får du en bättre inblick och kan ställa mer frågor till oss personal. Jag har aldrig ångrat min vidareutbildning - och det är aldrig försent!