"Den ena dagen är sällan den andra lik"

Jag började på centrala intensivvårdavdelningen 1997 och jobbade här i tio år. Sedan har jag varit i lite olika verksamheter, som intensivvårdsavdelningen för nyfödda, intensivvårdshelikoptern och brännskadecentrum i olika roller, men alltid återvänt till CIVA däremellan. 

Att utbilda mig till specialistsjuksköterska var ett naturligt val då jag tycker om att utvecklas och lära mig nya saker. Den ena dagen är sällan den andra lik.

Det bästa med mitt arbete är att det är så varierande och att jag trivs så bra med alla fantastiska arbetskamrater och den gemenskap vi har på CIVA.

Det svåraste med mitt arbete är när man ibland får känslan av att inte räcka till, att inte kunna trösta och finnas för patienten och anhöriga.

Att vara sitt bästa jag mot patienter och anhöriga (och varandra) tror jag gör stor skillnad, jämt.

När man är ny får du en gedigen inskolning och det finns alltid någon att fråga när man blir osäker eller inte kan. Alla som arbetar här är otroligt hjälpsamma, proffsiga  och man lär sig massor då vården är så avancerad. Det är högt i tak och vi stöttar varandra och jobbar tillsammans. Trots att vi har så sjuka patienter som vi har, så har vi roligt på jobbet.