”Det är en stor glädje att forska” - fysioterapeuten Henrik Johansson hittade hem på lungkliniken
– Det är en stor glädje att forska. Man befinner sig i en kreativ och otroligt stimulerande miljö, och det är fantastiskt att få dela den miljön tillsammans med andra nyfikna människor. Det säger fysioterapeuten Henrik Johansson, som har ägnat en stor del av sitt yrkesliv de senaste tio åren åt forskning om andningsbesvär hos ungdomar i samband med fysisk ansträngning.
Ronden träffar Henrik Johansson två trappor upp i ingång 40, där lungklinikens forskare har administrativa lokaler och även utför olika tester som ingår i den kliniska forskningen. Formellt är han, liksom övriga fysioterapeuter på Akademiska, anställd inom VO rehabilitering och smärtcentrum, men hans verksamhet är sedan lång tid tillbaka kopplad till lungkliniken.
– Lungkliniken är otroligt positiv och välkomnande vad gäller att ha med fysioterapeuter i forskningen. Det finns en sådan tradition här. Det är en fantastisk miljö med väldigt bra professorer, forskningspersonal och kollegor - jag undrar om det finns någon motsvarighet på Akademiska sjukhuset, säger Henrik Johansson med ett leende.
På det här löpbandet har hundratals ungdomar från Uppsala sprungit, för att Henrik Johansson och hans forskarkollegor ska kunna mäta hur lungfunktionen och luftvägarna påverkas vid fysisk ansträngning.
Henrik Johansson läste till sjukgymnast i Uppsala och var klar 1990, 25 år gammal. Hans första jobb efter examen var på Akademiskas centralintensiv. Där började han ganska omgående att ägna sig åt frågor som rörde respiration och andningsrelaterade besvär. Främst handlade det om att hjälpa patienterna att klara andningen utan respirator.
– Jag påbörjade inte den egentliga forskarbanan förrän långt senare, men jag hade redan från början ett stort intresse för verksamhetsutveckling och för att hitta bättre evidens kring de åtgärder som vi satte in. Det gjorde att jag blev involverad i olika utvecklingsprojekt och det har sedan blivit allt mer av det i olika steg, säger Henrik Johansson.
Efter en tid på civa bytte han arbetsplats och innan han landade på lungkliniken jobbade han först på barnsjukhuset bland annat med patienter som kom till astma- och allergimottagningen.
– Det var flera saker som strålade samman där, på ett sätt som fångade både mitt intresse för respirationsfrågor och mitt arbete som fysioterapeut med fokus på fysisk aktivitet. På astma- och allergimottagningen kom vi i kontakt med unga patienter med luftvägsproblem som var svåra att förklara med den kunskap vi hade då. Den förväntade problematiken vid andningsbesvär vid fysisk ansträngning var att luftvägarna hade dragit ihop sig, men nu såg vi ett antal fall där besvären istället kom från struphuvudet, säger Henrik Johansson.
2010 startade ÖNH, lungkliniken och fysioterapin ett gemensamt forskningsprojekt vid namn ”ANDAS”. Det övergripande målet var att kartlägga hur vanligt det var med ansträngningsutlöst astma och ansträngningsutlöst struphuvudsobstruktion hos ungdomar. Projektet blev Henrik Johanssons kliv in i den seriösa forskarbanan; han blev doktorand på heltid under fyra år och försvarade sedan den resulterande doktorsavhandlingen 2015.
”ANDAS” var den första studien i världen i sitt slag. Omkring 4 000 12-13-åringar i Uppsala fick besvara enkätfrågor om andningsbesvär vid ansträngning. 150 av dem valdes ut för fördjupade undersökningar, inklusive fysiska tester. Sammantaget visade det sig vara vanligare med andningsbesvär vid ansträngning än man tidigare trott. 14 procent av dem som undersöktes hade haft en andnödsattack någon gång det senaste året i samband med fysisk aktivitet. Ansträngningsutlöst astma dominerade som bakomliggande orsak men struphuvudsobstruktion visade sig vara vanligare än vad man tidigare trott.
Efter att ”ANDAS” gick i mål har Henrik Johansson fortsatt med en liknande undersökning, denna gång med fokus på gymnasieungdomar från Celsiusskolans idrottslinjer. Studien är ännu inte avslutad.
– Det är generellt mycket vanligt bland elitidrottare med andningsbesvär vid ansträngning. Frågan är om detta visar sig redan vid idrottande på en nivå strax under eliten, hos ungdomar i övre tonåren som tränar 12-14 timmar per vecka, säger Henrik Johansson.
Forskning har alltid varit ett naturligt inslag på ett universitetssjukhus, men traditionellt främst bland läkarna. Henrik Johansson har sett en förskjutning över tid där fysioterapin har rört sig i samma riktning.
– Det är inte ovanligt att fysioterapeuter forskar numera. För omkring 20 år sedan var det något av en explosion, där många började forska på kort tid. Fysioterapin har en fast forskningsgrupp på BMC, där jag själv är involverad i ett projekt som studerar faktorer som påverkar om man fortsätter att träna på egen hand efter hjärtrehabilitering, säger han.
Mer tid till forskning innebär mindre tid till klinisk tjänstgöring. Henrik Johansson kan i viss mån sakna mer direkt patientkontakt, men han har ändå lyckats hitta en sorts medelväg.
– Det finns gott om patientnära inslag inom den kliniska forskningen. Jag har hela tiden fått undersöka och hjälpa människor i realtid, säger han.
Forskningen i sig är annars nog så tillfredsställande.
– Det är väldigt givande. Ingen kan lösa allt på egen hand, men man bidrar med sin egen lilla pusselbit som bidrar till en bättre förståelse. Samtidigt finns en inbyggd långsamhet i forskningen som gör att det krävs tålamod och uthållighet. Man är även tvungen att återkommande söka anslag och finansiering, vilket kan vara lite stressande. Men den delen blir lättare med tiden, ju mer man har publicerat, säger Henrik Johansson.
För närvarade har han en kombinationstjänst med Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet som gemensam arbetsgivare. Titeln är klinisk lektor och hans arbete fördelas på 50 procent undervisning och administration, 20 procent forskning och 30 procent patientarbete.
– Nu försöker jag få ihop de olika tjänstedelarna på ett bra sätt. Vad gäller mål på längre sikt kan jag förhoppningsvis kvalificera mig för en docentur inom ett par år, säger han.
Text: Hannes Ljunghall
Foto: Staffan Claesson