Ryggmärgsstimulering

Smärtcentrum har växt fram på Akademiska sjukhuset, i början tack vare ett fåtal entusiaster, men har nu blivit en etablerad och välfungerande verksamhet med patienter från hela landet.

Det som är unikt är möjligheten att samordna behandlingen med bland annat rehabiliteringen och psykiatrin för att få ett helhetsgrepp. På så sätt kan de genomföra koncentrerade multiutredningar, istället för att skicka remiss till alla instanser var för sig och göra det till en mer utdragen process för patienterna.

Anders Wåhlstedt har arbetet på smärtcentrum sedan 2002, med just smärtlindring. Han arbetar i ett sammansvetsat team som arbetat tillsammans i många år.

Svårt att mäta långvarig smärta

Smärta är något som alla patienter berörs av mer eller mindre och det är den vanligaste anledningen till att man söker vård. Det innebär att det är ett område med många utmaningar och en av dessa är att mäta smärta.

– Det finns en metod där patienten själv skattar sin smärta på en skala mellan 0-10. Det fungerar bra för akut smärta, men långvarig smärta är mer komplicerad än så. Hur ska man skatta en förstörd karriär, ett trasigt familjeliv eller när man inte står ut med vardagen? I sådana lägen kan en smärtnivå på 10 vara i lägsta laget, säger Anders Wåhlstedt.

Neuromodulering hjälper många att minska smärtan

En av metoderna Anders Wåhlstedt arbetat länge med och som visat sig effektiv för många är neuromodulering. Det är en elektrisk ryggmärgsstimulering där en elektrod placeras i ryggkanalen. Elektroden är kopplad till en stimulator som patienten själv styr via fjärrkontroll för att minska smärtan. De elektriska impulserna lindrar smärtan och när stimuleringen är på kan patienterna känna en pirrande känsla. Många har hört talas om TENS, som är elektriska impulser via huden och som hjälper mot muskelsmärta. Neuromodulering hjälper istället mot nervsmärta.

Nästan 150 patienter provar metoden varje år på smärtcentrum och ungefär 100 stycken varje år får permanenta system. Överlag kräver metoden väldigt lite underhåll och på smärtcentrum hör de ofta inget från patienterna förrän de återkommer och ber om ett nytt batteri. Patienterna är i spridda åldrar, från tonåringar till äldre.

Metoden har funnits ända sedan 70-talet, men tekniska framsteg har gjort att metoden nu är mer tillgänglig och innebär ett enklare ingrepp.

– Själva insättandet skiljer sig inte mycket från en förlossningsepidural. Rent tekniska går det till på samma sätt. Först testar vi metoden genom en yttre stimulator med bara sladden fäst på utsidan av huden. Efter en vecka kan patienten avgöra om det fungerat och bestämma om de vill fortsätta. Nästa steg är att de kommer tillbaka, en ny sladd stoppas in och kopplas ihop med en pacemakerliknande stimulator som opereras in. Två av tre som provar metoden blir hjälpta och vill fortsätta, säger Anders Wåhlstedt.

Kan hjälpa vid många olika diagnoser

Många patienter som blivit hjälpta av metoden har haft smärta som följer nervroten, såsom diskbråck, men även människor med kärlkramp kan få bra behandling och smärtlindring. I de fallen hjälper stimuleringen inte bara mot smärtan, utan minskar också syrebristen i hjärtmuskeln och avhjälper alltså själva orsaken. De behandlingen fungerat för orkar och kan göra mycket mer innan de känner av sin kärlkramp.

– Flera patienter har gått tillbaka till arbete som tidigare inte kunnat arbeta. Att hitta något som hjälper mot smärtan har gjort stor skillnad i deras liv. En patient hade på uppföljningen med sig lingon som han själv plockat. Innan hade det varit otänkbart, men nu orkade han promenera och ta sig ut i skogen igen, berättar Anders Wåhlstedt.

Akademiska sjukhuset i framkant

Vad som gör att just smärtcentrum på Akademiska sjukhuset ligger i framkant säger Anders Wåhlstedt beror på deras vilja att vara först och prova nya saker. Ett exempel är högfrekvent ryggmärgsstimulering, med 10 000 impulser per sekund, eller en skur med 5 impulser 40 gånger per sekund, jämfört med de vanliga 50 impulserna per sekund. En sådan modifikation kan innebära att behandlingen har helt andra effekter.

– Nu när det är etablerat har vi redan hållit på med den tekniken i 4-5 år, säger Anders Wåhlstedt.

Det har även betydelse att många av patienterna de tar emot kommer från andra landsting och sjukhus, vilket skapar ett större patientunderlag och andra ekonomiska förutsättningar för verksamheten. Det är i grund och botten en dyr behandling, om man bortser från den samhällsekonomiska nyttan, där kostnaden kan bli avskräckande för en mindre smärtmottagning. Men förhoppningen är att ett ökat samarbete med industrin kan bidra till pressade priser i framtiden.

En utmaning med återväxten

Anders Wåhlstedt spår att metoden i framtiden kommer att fortsätta utvecklas och att det skapar möjlighet att i större utsträckning skräddarsy behandlingen och göra den mer inriktad. En svårighet han däremot ser framöver är återväxten med de som jobbar inom området.

– Vi var många som startade ungefär samtidigt, men snart är vi inte så många som håller på längre och det kommer att bli ännu färre eftersom det är svårt att rekrytera unga. Yngre narkosläkare väljer inte långvarig smärta som specialitet, det låter inte så spännande. De vill ha mer dramatik. Men vi ser det som en utmaning att få fler att få upp ögonen för området, avslutar han.

Med den kompetens och erfarenhet som finns på smärtcentrum finns alla förutsättningar för dem att vända trenden och fortsätta göra det de gör bäst - hjälpa så många patienter som möjligt att bli fri sin smärta.