Tumbasartros

Vad är orsaken?

Artrosen kan vara ärftlig. På grund av ledens beskaffenhet är den utsatt för stor belastning och kan då ge upphov till "förslitning".

Vilka drabbas?

Tumbasartros drabbar visserligen främst kvinnor över 55 år (ungefär 20 %), men det är inte heller någon ovanlig sjukdom vid lägre ålder eller hos män. Det går inte att visa att vissa yrkesgrupper drabbas oftare eller tidigare av tumbasartros.

Vad kan du göra?

Undvika ensidig belastning av tumbasleden. Inhandla en stödortos (förband) för att avlasta leden. Antiinflammatoriska läkemedel kan ha gynnsam effekt och ge symptomlindring.

Vad kan sjukgymnasten eller arbetsterapeuten göra?

Distriktsarbetsterapeuten kan hjälpa till att prova ut ett välanpassat stödbandage kring tumbasen. Information om ergonometriska principer för ledbesparande arbetsteknik, till exempel hushållsarbete, är viktigt. Någon sjukgymnastik för att lindra besvären finns ej.

Vad kan distriktsläkaren göra?

Information att undvika belastning av tummen. Remiss till distriktsarbetsterapeut för att prova ut stödortos. Ortosen har 2 viktiga funktioner. Den ena är att hålla tummen i ett viloläge så den ligger avslappnad och man undviker värk. En så kallad hård ortos kan vara lämplig om man har besvär nattetid. En annan typ av ortos (mjuk) kan användas dagtid och är ett mer dynamiskt bandage som ger mothållsstöd vid belastning av tummen. Det är viktigt att inse att en ortos sällan accepteras under de första veckorna. För att kunna göra en korrekt utvärdering krävs att man "tvingar" sig att använda ortosen under minst 1 månad.

Vid värk recept på antiinflammatorisk medicin, antingen som tablett eller lokal behandling med gel. Vid akut besvärande smärta och inflammation kan lokal kortisoninjektion i CMC-led 1 kan ofta ge besvärsfrihet under några månader.

Efter intraartikulär kortisoninjektion (välj gärna kortison med lokalanestetikum) är det inte ovanligt att man under de första 2-3 dygnen får tilltagande besvär på grund av det övertryck som skapas av läkemedlet som sprutas in i leden. Efter 2-3 dygn kommer oftast den positiva effekten där värk, smärta och svullnad avtar. Kortisoninjektion kan upprepas 3-4 gånger/ år.

Vidare utredning kompletteras med röntgen. Klassiska röntgenfynd är: reducerad ledspalt, subchondral scleros, osteofyter samt subluxation. En negativ röntgenundersökning innebär inte att leden är helt frisk – oftast krävs avancerad förslitning av ledbrosket för att detta ska synas på röntgen.

Vad kan en specialist göra?

När vare sig stödortos, medicinering eller kortisoninjektion hjälper och patientens livskvalitet är klart påverkad finns möjlighet till operation. I dessa fall remitteras patienten till ortoped eller handkirurg för ställningstagande till eventuell operation.

Flera olika operationsmetoder finns beskrivna. Vanligtvis tar man bort os Trapezium och ersätter detta med antingen kroppseget material eller en protes som fungerar som "spacer" och förhindrar förkortning av tummen. Interposition av slyngor från närliggande senor, till exempel Flexor carpi radialis (FCR), Extensor carpi radialis longus (ECRL) eller Abductor pollicis longus (APL) kan ge god utfyllnad av defekten. Denna metod ger bibehållen rörlighet i tummen med medför vanligtvis kraftnedsättning i tum-pekfingergreppet.

Vid protesförsörjning av leden (artroplastik enligt Swanson) ersätts os Trapezium med en protes av silikonmaterial som fästs på plats med ett skaft infört i första metacarpalbenets märghåla. Även vid denna teknik erhålls bibehållen rörlighet men kvarstående kraftnedsättning i tum-pekfingergreppet. Viss risk för "främmandekroppsreaktion" finns vid användande av denna teknik och protesen kan även luxera.

Ett alternativ till extirpation av Trapezium är artrodes-steloperation av CMC-led 1. En sådan artrodes medför viss oförmåga att "plana ut handen", men ger endast ringa försämring av tummens rörlighet och styrka. Operationen sker vanligtvis i lokalbedövning av hela armen. Smärta är vanlig de närmaste dagarna efter ingreppet. Efter operationen måste tummen och handleden vara ingipsad under 4-6 veckor. Efter avgipsning får man kontakt med sjukgymnast eller arbetsterapeut för hjälp med träning. Oftast krävs sjukskrivningstid på minst 3 månader, ibland upp till 6 månader innan man kan återuppta sitt arbete.

Vilket resultat kan förväntas efter behandling?

Av de patienter som opereras blir ca 80-85 % nöjda med ingreppet. Ungefär 15 % upplever ingen förbättring efter operation, orsaken till detta är inte klar. En förklaring kan vara att intilliggande leder också uppvisar förslitning och därigenom kvarstår besvären. Sällsynta komplikationer är infektion och övergående känselnedsättnig över operationsområdet. Kraftnedsättning i tum-pekfingergreppet är vanlig och är oftast bestående.