Droppfinger (Malletfinger)
Ett droppfinger är en sträcksenskada, med eller utan skelettskada. Om du får ett droppfinger kan du inte längre aktivt sträcka ut fingertoppen med egen kraft. Att böja den fungerar fortfarande bra.
Vad är orsaken?
Om du får en kraft mot en fingertopp kan sträcksenan slitas loss från sin infästning (basalt dorsalt på distala falangen). När den slits loss kan den ibland dra med sig en del av benet, och kraften orsakar då också en skelettskada (du kan även skada sträcksenan om du får en djupare sårskada över den).
Vilka drabbas?
Alla kan drabbas av en droppfingerskada. En vanlig skademekanism är att fingertoppen träffas av en boll, till exempel vid handbollsspel eller volleyboll.
Vad kan du göra?
Om du misstänker att du fått en droppfingerskada (att du inte längre kan sträcka ut fingertoppen, som hänger i ett böjt läge) ska du kontakta din husläkare.
Vad kan husläkaren göra?
Husläkaren bör ordna en akut röntgen av det skadade fingret. Om skadan inte behöver behandlas av specialist, vilket oftast gäller för dessa skador, kan arbetsterapeut inom primärvården behandla och följa upp patienten ("akut" remiss till arbetsterapeut). Resultatet av behandlingen blir bättre ju snabbare den startas.
Vad kan sjukgymnast eller arbetsterapeut göra?
När husläkaren bedömt skadan, kan arbetsterapeuten behandla den. Arbetsterapeuten tillverkar en så kallad malletskena som håller fingrets yttersta led i ett sträckt läge, så att sträcksenan kan läka fast igen. Denna skena ska användas dygnet runt i minst 6 veckor. Därefter är det bra att använda den ytterligare 2–3 veckor nattetid samt vid aktiviteter som innebär belastningar på det skadade fingret.
Vad kan en specialist göra?
Om droppfingret även har en skelettskada som ger för stor felställning och skada av ledytan, kan detta åtgärdas med en operation i lokalbedövning. Det avslitna benfragmentet fixeras då på rätt plats med metallstift, och man får ha fingret i en skena i 6 veckor.
Vilket resultat kan förväntas efter behandling?
Droppfingerskador läker oftast utan större men, men om det finns en skelettskada kan du förvänta dig en kvarstående svullnad över leden. Leden kan bli lite stelare än innan skadan, och det tar tid innan ömheten går över.