Sara Sjögren är 23 år gammal och kommer från Åland. Hon studerade till hälsovårdare på Yrkeshögskolan Novia i Åbo, vilket påminner om Sveriges distriktsköterskeutbildning. För ett par veckor sen tog hon steget att flytta till Uppsala för att påbörja en anställning som sjuksköterska på Brännskadecentrum.

Sara Sjögren. 

Vad var det som lockade med att arbeta i Sverige? 

- Språket, i Åbo behöver du kunna båda det finska och svenska språket för att kunna arbeta som sjuksköterska. Då jag enbart pratar svenska vill jag arbeta på ett sjukhus där det är huvudspråket. Att Akademiska sjukhuset är ett universitetssjukhus lät också spännande och utmanande. Åland centralsjukhus har även ett samarbete med Uppsala, vi skickar bland annat svåra och stora brännskador till Uppsala alternativt Helsingfors, så jag har alltid känt till sjukhuset.

Saras kompis Elin, som även hon arbetar som sjuksköterska på Brännskadecentrum, var också en bidragande orsak till att Sara bestämde sig för att komma hit.

- Hon pratade väldigt gott om sjukhuset och avdelningen. Jag hade såklart en del tankar om jag skulle våga. Våga flytta och våga ta mitt första jobb som sjuksköterska på en intensivvårdsavdelning. Samtidigt var det precis det jag sökte och att ni erbjuder alla nyutexaminerade sjuksköterskor det kliniska utvecklingsåret känns som en trygghet för mig.

Känner du att din finska utbildning motsvarar förväntningarna i arbetslivet på sjukhuset?

- Det svåraste för mig har varit alla läkemedelstitlar som jag har lärt mig på finska. Ibland blir det väldigt förvirrande, men nätet hjälper mig mycket, sidor som FASS och internetmedicin är toppen. Själva utbildningen och grundvården stämmer bra överens. Jag arbetade som undersköterska innan jag studerade vidare så patientkontakten kommer väldigt naturligt för mig.

Har du fått den hjälp du behöver för att kunna trivas i Uppsala?

- Nu i början har det varit mycket jobb med att få ett svenskt personnummer men så fort jag fick det blev allt mycket smidigare. Till exempel kan jag nu få en egen inloggning till datorn och dessutom kan jag förbereda läkemedel självständigt. Även privat underlättar det nu när jag har ett svenskt personnummer, jag kan utan hinder ordna allt från bankkonto, mobiltelefon till medlemskap i olika föreningar med mera.

- Mina kollegor har varit välkomnande, trevliga och inbjudande. På avdelningen är det ett öppet klimat där man peppar varandra. Jag har ofta blivit medbjuden till att gå bredvid när det är något lärorik på gång, såsom operationer. Det har verkligen varit bra introduktion här. Pärmen som alla nya får tycker jag har varit ett bra hjälpmedel, där står det tydligt alla delar som jag ska ha gått igenom. Jag har 30 arbetspass med inskolning, så nu är det bara en vecka kvar innan jag får börja arbeta lite mer självständigt.

Vad är de största skillnaderna från den finska sjukvården till den svenska?
Dels upplever jag att det är mer teambaserat i Sverige. I Finland är det en tydligare hierarki mellan läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. I Sverige upplever jag att man har sin arbetsområden men att alla kan hjälpas åt över yrkesgränserna. Jag upplever även att Finland är långsammare när det kommer till ny teknik och nya arbetssätt.

Vad är det bästa med Uppsala som stad? 
- Uppsala känns lagom litet och lagom stort på samma gång, det är smidigt att jag kan cykla överallt. Jag hyr en lägenhet vid Eklundshov vilket är ett perfekt läge i relation till sjukhuset. Det är också skönt med närheten hem, det tar totalt cirka 4 timmar att åka hem – två timmar med bussen och två timmar med båten.

Hur ser dina framtidsplaner ut? 
- Jag har alltid velat arbeta hälsofrämjande och förebyggande, vilket utbildningen till hälsovårdare bidragit med kunskap inom. Kanske vill jag arbeta inom skolvården, MVC, BVC etc. Men just nu vill jag satsa på den kliniska sjukvården och lära mig så mycket som möjligt från den, för att i framtiden ha en bättre grund till ett arbete inom den förebyggande och hälsofrämjande vården.