Sommar på Akademiska

“Alla som träffar oss ska tycka att det är ett bra möte. Vi ska vara vänliga och respektfulla men visa mod och stolthet. Om det ändå inte blivit bra för andra måste vi ödmjukt lyssna in och försöka göra bättre nästa gång.” Marianne van Rooijen är högsta chef för Akademiska sjukhuset sedan årsskiftet. I sista avsnittet av Sommar på Akademiska berättar hon om sina erfarenheter och beskriver sin vision för vilken sorts sjukhus som Akademiska ska vara.

Hur lugnar du någon som är sårbar och förlitar sig blint på dig, när du inte kan använda det som säger mest – ditt ansiktsuttryck? Undersköterskan Fortuna Teferi berättar om covidpandemin ur iva-personalens perspektiv. Hennes berättelse handlar om långa arbetspass i full skyddsutrustning, om att vara rädd för att inte räcka till, och om att aldrig kunna släppa tankarna på jobbet. Men den handlar även om omtänksamma kollegor som alltid ger stöd när det behövs, och om insikten att vi klarar av mycket mer än vi tror när vi arbetar tillsammans mot gemensamma mål.

Tidigare klinikchefen Claes Juhlin ser tillbaka på ett yrkesliv som kantats av misslyckanden och framgångar i olika storleksgrad; prao på experimentalkirurgen på 1960-talet som tolvåring, vikariat som sjukvårdsbiträde - där han ofrivilligt gav upphov till en egen “lex Claes” - otaliga practical jokes mot äldre och mer allvarstyngda kollegor i läkarkåren, och till sist uppdraget som chef och “livet som hamburgare” - pressad från ena sidan av ekonomiska hänsynstaganden och från andra sidan av medarbetare med hopp om snabba beslut som löser just deras problem. Berättelsen handlar om att göra sitt bästa och dessutom ha roligt under tiden. På ett annat plan är det en berättelse om hur vården och de som arbetar där har förändrats genom åren.

“Jag behöver vara tydlig med en sak: alla har verkligen gjort sitt bästa utifrån de förutsättningar som fanns och finns än idag. ALLA. Men det är inga bra lösningar som varit.” Sofia Lindström berättar om hur stolthet och frustration hänger ihop, och hur förutsättningarna för att hantera covidpandemin egentligen har sett ut ur hennes perspektiv som intensivvårdssjuksköterska och ordförande för Vårdförbundet Uppsala.

Akademiska är nationellt ledande inom vården av svåra brännskador. Den allra vanligaste patienten är barn med skållningsskador, trots att dessa skador egentligen skulle gå att förebygga till hundra procent. Samtidigt är vården i Sverige långt mer avancerad och tillgänglig än i många andra länder - trots att behoven där är långt större. Andrea Frestadius, anestesisjuksköterska på brännskadecentrum, berättar i sitt program bland annat om sitt arbete i Etiopien, där Akademiska hjälper till att bygga upp nya brännskadeavdelningar utifrån svensk modell.

“Livet är det som händer medan du är upptagen med att göra upp andra planer”, som det heter i av John Lennons sista låtar. När han skrev det visste han inte att han själv skulle vara död i december samma år, skjuten på gatan utanför sitt hem. Psykologen Karl Olsson känner igen detta från sina patienter – allihop hade andra planer. De har fått olika typer av hjärnskador och är nästan alltid mitt i livet när det händer. En får en stroke på jobbet en dag mitt i arbetslivet, en annan krockar på en cykeltur och får hjärnskador som aldrig läker helt. Som psykolog slås Karl Olsson av hur märkligt det är att de trots allt håller ihop och inte mår sämre, de patienter som livet har drabbat så hårt.

“Vi hjälper människor, på ett eller annat sätt. Det är inget lätt arbete, det finns betydligt enklare saker att ägna sig åt om man vill det. Men vi ska vara stolta över att vi kan erbjuda en ledsen dam från Värmland med en smärtsam tumör hjälp att bli bättre”. 

Analcancer är en sällsynt diagnos med omkring 200 nya patienter per år i Sverige. För fem år sedan beslutades att behandlingen skulle koncentreras till ett fåtal sjukhus i landet. Akademiska blev ett av dessa centrum, med särskilt ansvar för kontroll av patienter som genomgått behandling. Nina Cavalli-Björkman och hennes man Calin, som båda är onkologer på Akademiska sjukhuset, fick ansvaret för att bygga upp den nya verksamheten. 

“Glädjen och känslan av mening är kanske mina starkaste drivkrafter och sällan har mitt arbete känts så meningsfullt som det dygn jag ska berätta om.”  Ibland stämmer allt och ett hjärta som slutat slå kan få liv igen. Viken tur, kanske du tänker. Ur vårdens perspektiv handlar det inte om tur - det handlar om hårt arbete, kunskap, fokus och många års träning. Emmanuel Ezras berättelse handlar Akademiska sjukhuset när det är som bäst, och om vad vi kan åstadkomma när vi hjälps åt. Vi är alltid bättre tillsammans.

“När jag berättar för folk om mitt yrke får jag ofta en besvärad min tillbaka. ‘Oj, det låter tungt’, ‘hur orkar man? Jag tycker att det är en svår fråga att svara på. Det är klart att det är väldigt tungt ibland. Till och med outhärdligt och fruktansvärt. Men det är också därför jag älskar mitt jobb.”

Kontaktsjuksköterskan Lotten Blomqvist berättar personligt om de händelser och livsval som ledde till att hon började arbeta på onkologen, där hon sedan har blivit kvar i många år.

Som chef för infektionskliniken har Fredrik Sund varit i händelsernas centrum sedan coronaviruset gjorde entré. Här sammanfattar han pandemin och vad den har inneburit för Akademiska, från den första nyheten om att patienter i Kina vårdades för en oklar lunginflammation, via arbetet för att snabbt få koll på vad det egentligen handlade om, till att organisera en massiv kraftsamling för att kunna ta hand om alla patienter – ett gemensamt arbete av hela sjukhuset som saknar motsvarighet i modern tid. Fredrik berättar om hur våg ett, två och tre av pandemin gradvis har tömt alla resurser som sjukhuset har, både bildligt och bokstavligt. Han tar även upp sina tankar om hur pandemin kommer att påverka vården, samhället och oss som individer framöver.

Premiär 15 juni. Upplev livet på Akademiska sjukhuset. I vår sommarpodd delar medarbetare från olika verksamheter sina personliga berättelser: Om att befinna sig i händelsernas centrum och i forskningens framkant. Hur det är att hantera det svåra och det okända. Att känna sig utslagen och att hämta kraft igen. Året runt, i vått och torrt, gör vi som jobbar på Akademiska livet bättre. Tillsammans formar vi framtidens vård och gör det omöjliga möjligt.