Jag heter Minna och jobbar som operationssjuksköterska på anestesi- och operationsavdelningen vid ingång 95/96 (tidigare gynoperation). Redan under min grundutbildning fick jag upp ögonen för operationssjuksköterskeyrket under en kort praktikplacering som jag hade då. Jag fastnade direkt och kände att det är det här jag vill jobba med! 

Att jobba på operation är superkul! Vi jobbar i team, operations- och anestesipersonal, och hela teamet har fokus på en patient i taget. Den här teamkänslan får mig att känna gemenskap, och det är något som verkligen gör att jag trivs på min arbetsplats. Den ena dagen är inte den andra lik. Med långa, korta, stora, små, enkla och mer komplicerade operationer, blir det en stor variation i arbetet.

En utmaning i jobbet är att hela tiden vara beredd på det oväntade och oförutsägbara. Att kunna tänka om, tänka snabbt och agera i stressade och akuta situationer. Att kunna vara "steget före" och se till att allt flyter på, både inne på operationssalen men även kringarbetet före och efter en operation. Utmaningar kommer alltid att finnas i mitt yrke, men det är det som gör det så roligt!

Om du funderar på att utbilda sig till specialistsjuksköterska - gör det! Du kommer inte att ångra dig! Att vidareutbilda sig känns utvecklande. Det är roligt att kunna och att "vara expert" inom sitt område. Och om man är osäker eller nyfiken på att veta hur det är att jobba som specialistsjuksköterska, hospitera! Det ger en möjlighet till inblick i yrket och kanske en hjälp i val av inriktning.

Varje operation jag är med på känns betydelsefull och viktig. På ett eller annat sätt förändrar det en människas liv. Men en situation där mitt agerande och mitt arbete verkligen ställs på sin spets är när vi får ett urakut sectio-larm. Det larmet går ut till oss när en blivande mamma och/eller hennes barn svävar i stor fara. När deras liv hänger på en tunn och skör tråd. Då är varje minut, varje sekund viktig, och allt ska gå väldigt, väldigt fort. Känslan efter en sådan operation, när allt gått väl, när barnet och mamman mår bra, den känslan är svår att sätta ord på...men det, DET, är väl en händelse där jag kan känna att jag, tillsammans med mitt team, har gjort en betydelsefull skillnad.