Paradigmskifte i synen på uppkomsten av leukemi

När specialistläkaren Panagiotis Baliakas lämnade sin hemstad Larissa i Grekland för drygt 12 år sedan var siktet tidigt inställt på Sverige.

- Som kliniker ville jag lära mig de nya metoderna som var på väg att introduceras i sjukvården. Sverige var redan då i framkant och en av få länder som tidigt hade plockat upp de nya möjligheterna med riktade terapier och avancerade genetiska analyser.

Panagiotis Baliakas arbetar sedan 2013 på Akademiska sjukhuset och är dubbelspecialist i hematologi och klinisk genetik. Han disputerade 2016 vid Uppsala universitet på en avhandling om kronisk lymfatisk leukemi (KLL) och fick även priset Årets hematologiska avhandling av Svensk förening för hematologi.

- Jag ser mig som en länk mellan sjukvården och forskningen. När jag arbetar kliniskt ansvarar jag för diagnostiken inom hematologin och försöker se till att vi implementerar ny kunskap i den kliniska vardagen. Men jag försöker också förklara för kliniker hur labbet arbetar, vilka begränsningar som finns och varför vissa analyser tar längre tid än andra. I takt med kunskapsutvecklingen har det blivit alltmer komplext att komma fram till en slutgiltig bedömning och det behövs kunskap och kompetens från bägge fälten.

Cancerprecisionsmedicin

Panagiotis Baliakas delar sin tid mellan tjänsten som överläkare på klinisk genetik på Akademiska sjukhuset och som forskare på institutionen för immunologi, genetik och patologi. Han är också chef för Klinisk Genomik, en del av SciLifeLab i Uppsala och ett forskningscenter för molekylära biovetenskaper.

- Det finns ett nära samarbete mellan Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet. Klinisk Genomik utvecklar en rad tester som används dagligen för diagnostik och val av behandling för patienter med cancer och ärftliga sjukdomar.

Den framväxande kunskapen om biologiska mekanismer har lett till en ökad förståelse för varför sjukdomar uppkommer och utvecklas. Ämnesområdet cancerprecisionsmedicin handlar just om att med molekylär genetik kunna få specifik information om en patients tumör för att ställa en mer precis diagnos, planera och följa behandling samt bedöma prognosen.

- De senaste åren har vår grupp framför allt satsat på att försöka förstå ärftliga former av cancer och varför just vissa individer löper en högre risk än andra att utveckla cancer.

Panagiotis Baliakas leder en forskargrupp som har specialiserat sig på hematologiska maligniteter.

- Vår huvudsakliga inriktning är att genetiskt karakterisera hematologiska blodcancersjukdomar, framför allt olika typer av leukemier och lymfom. Styrkan med gruppen är att den är tvärvetenskaplig med olika typer av kompetenser som kompletterar varandra, läkare, biologer, genetiker och andra yrkesgrupper.

- Ibland hämtar vi kunskap från labbet och ser om vi kan införa det i kliniken, ibland uppstår forskningsprojekt på kliniken då vi ser att patienter plötsligt avviker från ett kliniskt förlopp.

Ny kunskap utmanar

I många år var den rådande uppfattningen att leukemier uppstod sporadiskt på grund av exempelvis slumpen och miljöfaktorer utan genetiska bakgrundsorsaker. Men Panagiotis Baliakas forskargrupp har kunnat visa att det finns genetiska förändringar som påverkar uppkomsten, framför allt vid akut myeloisk leukemi (AML). Upptäckten innebär ett paradigmskifte i synen på uppkomsten av sjukdomen, men också för att klassificera patienter med AML och därmed kunna välja en bättre skräddarsydd behandling.

- Det finns en anmärkningsvärd heterogenitet vad gäller de biologiska orsakerna. Men den här nya kunskapen har dock svårt att slå igenom i sjukvården. Jag leder nu en nordisk grupp av experter som arbetar med att ta fram nya behandlingsriktlinjer för den här patientgruppen. Det är viktigt, inte minst för att våra patienter ska få den bästa behandlingen.

Ett annat mål med forskningen är att identifiera vilka patienter som får nytta av de nya behandlingarna och att kartlägga resistensmekanismer mot riktade behandlingar.

- Ett vanligt fenomen är att cancerceller försöker hitta nya sätt att överleva och då kan resistenta mutationer uppkomma. Det är därför viktigt att förstå hur den här mekanismen går till för att i framtiden förhoppningsvis kunna stoppa resistensutveckling, eller tidigt kunna identifiera de som har störst risk och då kunna byta behandling och förhoppningsvis få sjukdomen under kontroll.

Det är viktigt att komma ihåg, understryker Panagiotis, att genetiken är betydelsefull, men det finns också andra faktorer att ta hänsyn till, som patientens ålder och andra sjukdomar.

- Det är därför jätteviktigt att patienten är med och aktivt deltar i planeringen av valet av behandling.

Förebygga och bromsa cancer

Kunskapsutvecklingen är intensiv och introduktionen av nya metoder och behandlingar ställer höga krav på forskargruppen att hänga med i det som sker. Samarbetet med nationella och internationella grupper och nätverk är helt avgörande, menar Panagiotis.

- Vi har också goda förutsättningar att få stöd och hjälp genom den forskningsinfrastruktur som finns i Uppsala, både för etablerade forskare och de som vill starta sin egen grupp. Via dynamiska plattformar som SciLifeLab och Klinisk Genomik kan vi också föra över resultat från forskning till klinisk rutin. Det ger möjligheter för både forskare och patienter.

I framtiden hoppas Panagiotis Baliakas att hans forskargrupp ska kunna identifiera de vetenskapliga nyckelmekanismerna bakom hematologiska maligniteter för att bromsa sjukdomsutveckling.

- I dag är det mycket fokus på att optimera behandlingar och ge riktade terapier. Men tänk om vi kan förstå de drivande mekanismerna till varför personer insjuknar i cancer och varför vissa har en ökad risk att utveckla dessa cancerformer, då skulle vi kunna stoppa eller bromsa cancerutvecklingen. Det vore ett verkligt vetenskapligt drömgenombrott.

Text: Eva Nordin
Foto: Staffan Claesson