Fler typ 1-diabetiker erbjuds celltransplantation vid Akademiska
Fram till i dag har typ 1-diabetiker varit hänvisade tilldagliga injektioner av insulin under hela livet för att hålla blodsockernivån i schack. Efter flera års intensiv forskning kan fler patienter erbjudas celltransplantation som alternativ behandling vid Akademiska sjukhuset. Tillsammans med Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge och Rikshospitalet i Oslo medverkar sjukhuset i en multicenterstudie finansierad av amerikanska National Institutes of Health, NIH. - Hittills har 17 patienter fått transplantation med insulinproducerande celler, så kallade Langerhanska öar, här på Akademiska sjukhuset. Ungefär hälften har sluppit injicera insulin upp till fem år efter behandlingen. Åtta av tio upplever att de fått ett drägligare, mer självständigt liv, mindre styrt av sjukdomen. Det är en mer skonsam behandling än alternativet, transplantation av hela bukspottskörtlar. Infektionsrisken är något lägre, liksom risken för kirurgiska komplikationer, säger Gunnar Tufveson, läkare vid transplantationsenheten, Akademiska sjukhuset. Enligt Gunnar Tufveson har ett bekymmer tidigare varit att transplanterade celler dör på grund av bristfällig blodförsörjning efter transplantationen. - Det nya är att vi tillsätter substansen Dextransulfat, som förhindrar att blodet intill cellöarna levrar sig och öarna dör när de kommer i kontakt med patientens blod, fortsätter han. Celltransplantationen riktar sig till personer mellan 18 och 60 år med mycket svårskött, instabil typ 1-diabetes, den form som oftast bryter ut i barna- eller tonåren. Patientens eget immunförsvar har förstört de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. För att komma i fråga ska patienterna trots bra diabetessjukvård inte ha lyckats få tillfredsställande kontroll av sin sjukdom. De som kommer i fråga får heller inte ha en allvarligt nedsatt njurfunktion. För flertalet patienter handlar det om flera behandlingar, ofta tre transplantationer, varje gång med celler från en ny avliden donator. Eftersom de transplanterade måste fortsätta ta mediciner som "trycker ner" det egna immunförsvaret finns alltid en infektionsrisk med i bilden, särskilt det första halvåret. Mer information Gunnar Tufveson, läkare vid transplantationsenheten, Akademiska sjukhuset, 018-611 31 16 eller 070-827 67 68, gunnar.tufveson@akademiska.se. Maria Svenaeus Lundgren, forskningssjuksköterska transplantationsavdelningen, Akademiska sjukhuset, 018-611 46 44 eller 070-671 76 46. Torbjörn Lundgren, läkare vid transplantationsenheten, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, 08-585876 42 eller 073-699 49 46. Elisabeth Tysk, presschef Akademiska sjukhuset, 018-611 96 11 eller 070-622 24 21, elisabeth.tysk@akademiska.se.
Publicerad 2009-02-06 • Pressmeddelande
Fram till i dag har typ 1-diabetiker varit hänvisade tilldagliga injektioner av insulin under hela livet för att hålla blodsockernivån i schack. Efter flera års intensiv forskning kan fler patienter erbjudas celltransplantation som alternativ behandling vid Akademiska sjukhuset. Tillsammans med Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge och Rikshospitalet i Oslo medverkar sjukhuset i en multicenterstudie finansierad av amerikanska National Institutes of Health, NIH.
- Hittills har 17 patienter fått transplantation med insulinproducerande celler, så kallade Langerhanska öar, här på Akademiska sjukhuset. Ungefär hälften har sluppit injicera insulin upp till fem år efter behandlingen. Åtta av tio upplever att de fått ett drägligare, mer självständigt liv, mindre styrt av sjukdomen. Det är en mer skonsam behandling än alternativet, transplantation av hela bukspottskörtlar. Infektionsrisken är något lägre, liksom risken för kirurgiska komplikationer, säger Gunnar Tufveson, läkare vid transplantationsenheten, Akademiska sjukhuset.
Enligt Gunnar Tufveson har ett bekymmer tidigare varit att transplanterade celler dör på grund av bristfällig blodförsörjning efter transplantationen.
- Det nya är att vi tillsätter substansen Dextransulfat, som förhindrar att blodet intill cellöarna levrar sig och öarna dör när de kommer i kontakt med patientens blod, fortsätter han.
Celltransplantationen riktar sig till personer mellan 18 och 60 år med mycket svårskött, instabil typ 1-diabetes, den form som oftast bryter ut i barna- eller tonåren. Patientens eget immunförsvar har förstört de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. För att komma i fråga ska patienterna trots bra diabetessjukvård inte ha lyckats få tillfredsställande kontroll av sin sjukdom. De som kommer i fråga får heller inte ha en allvarligt nedsatt njurfunktion.
För flertalet patienter handlar det om flera behandlingar, ofta tre transplantationer, varje gång med celler från en ny avliden donator. Eftersom de transplanterade måste fortsätta ta mediciner som "trycker ner" det egna immunförsvaret finns alltid en infektionsrisk med i bilden, särskilt det första halvåret.
Mer information
Gunnar Tufveson, läkare vid transplantationsenheten, Akademiska sjukhuset, 018-611 31 16 eller 070-827 67 68, gunnar.tufveson@akademiska.se.
Maria Svenaeus Lundgren, forskningssjuksköterska transplantationsavdelningen, Akademiska sjukhuset, 018-611 46 44 eller 070-671 76 46.
Torbjörn Lundgren, läkare vid transplantationsenheten, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, 08-585876 42 eller 073-699 49 46.
Elisabeth Tysk, presschef Akademiska sjukhuset, 018-611 96 11 eller 070-622 24 21, elisabeth.tysk@akademiska.se.