Vad betyder ”från prekliniskt labb till patientnytta” för dig i din roll?  

Jag har jobbat med preklinisk forskning i många år och haft min egen forskargrupp vid Uppsala universitet sedan år 2000. 

Jag jobbar även med att ta in behandlingar som vi utvecklar på labbet in i kliniska prövningar (transnationell forskning) samt att jag har varit ansvarig (sponsor) för ett antal tidiga kliniska prövningar inom gen och cellterapier, Advance Therapy Medicinal Products (ATMP). 

En av ATMP produkterna kallas för CAR-T celler. Just nu är jag sponsor för en pågående studie för behandling av lymfompatienter med CAR-T celler. Tack vare denna och tidigare forskning har vi hjälpt patienter att bli cancerfria. Utan behandlingen hade de inte varit det. 

Vilken del av forskningskedjan tror du är mest okänd – men allra viktigast? 

De regulatoriska kraven att få genomföra kliniska prövningar inom gen och cellterapi (dvs ATMP). Det är en oerhört komplex och okänd process för de allra flesta. Viktigt att vi följer regelverk även om de är krångliga. 

Vad gör dig mest stolt i ditt arbete? 

Att vi faktiskt förmår utveckla nya avancerade behandlingar och ta in dem hela vägen i kliniken för att hjälpa patienter med cancer.

Vad vill du att fler i Uppsala ska veta om klinisk forskning? 

Att det är en oerhörd skillnad på att genomföra klinisk forskning med ett redan framtaget läkemedel kontra att göra det från grunden. I det senare fallet startar det med preklinisk forskning, dvs grundforskning med att utveckla ett prövningsläkemedel eller en behandling. Därefter initieras och genomförs en First-in-Human klinisk prövning, vilket betyder att prövningsläkemedlet eller behandlingen för första gången prövas på en människa.

Vilket är framtidens största genombrott inom ditt område – om du får gissa? 

Fortsatt framgång inom cellterapi och immunterapi av cancer samt fortsatt framgång inom genterapi av genetiska sjukdomar. Vi har enbart börjat skrapa på ytan för vad genterapi, cellterapi och immunterapi kan åstadkomma.

Vad är det bästa med att bedriva forskning just i Uppsala? 

Det starka samarbetet mellan preklinik och klinik och att det finns stöd att brygga det som ibland kallas “the valley of death”, den djupa och svåra dalgången mellan preklinik till klinik.