Namn: Ingrid Glimelius

Profession: Specialist i onkologi

Titel och placering: Professor vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi. Överläkare vid Onkologiska kliniken på Akademiska sjukhuset.

Drivkraft, motivation: Att kunna bota fler med lindrigare, men lika effektiva terapier. Min främsta egenskap är att jag gillar människor och samarbete, interaktion och patientmöten – jag tycker om att höra vad andra tycker och tänker och fundera själv på vad magkänslan säger om frågeställningarna, sedan är den kliniska förankringen väldigt viktig i min forskning.

I korridorerna mellan Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet rör sig professor Ingrid Glimelius snabbt. Vissa dagar i veckan träffar hon patienter, nästa dag har hon möten med statistiker, epidemiologer och molekylärbiologer och däremellan leder hon ett av Sveriges nyaste Comprehensive Cancercenter i Uppsala (UCCC). Hennes vardag är lika komplex som den sjukdom hon forskar om. 

– Jag springer mellan tre världar, sjukvården, universitet och labbet eller Epihubben, en stor samlingsplats för epidemiologer och statistiker. Bara hundra meter längre bort ligger Biomedicinskt centrum för utbildning och forskning. Dessa världar ligger nära varandra och jag brukar skoja om att jag är i omlopp mellan de här enheterna.  

Vill slå ut cancern– inte patienten

Ingrid Glimelius disputerade 2009 på Hodgkins lymfom, en av de vanligaste blodcancerformerna hos unga vuxna. Bekymret, menar hon, är att även om prognosen är god, är risken stor att man insjuknar i en ny cancer eller i hjärt- eller lungsjukdom senare i livet.

– Under hela mitt yrkesliv har jag jobbat med sena biverkningar av cancer. För ju bättre vi blir på att behandla cancer desto mer biverkningar ser vi, särskilt hos äldre eftersom de också lever längre idag. Så det handlar mycket om att försöka göra behandlingarna mer tolerabla, men också att förbättra såväl livskvalitet som överlevnad.

Ingrid Glimelius forskargrupp fokuserar på lymfom, cancer i de vita blodkropparna. Det finns över 50 olika varianter, men den som upptar mest av hennes tid är mantelcellslymfom – en svårbehandlad och återkommande form av blodcancer som startar i mantelzonen i lymfkörteln. Det är en av de lymfomformerna med sämst prognos.  

– Det är en kronisk cancer som vi tyvärr ännu inte kan bota. Vi kan hålla den borta i flera år, men den gömmer sig i kroppen och kommer ofta tillbaka. Då måste man börja om med behandling igen.

Varje år drabbas runt 150 svenskar av mantelcellslymfom, oftast äldre personer som i regel även har andra sjukdomar. Det gör behandlingen extra komplicerad.

– Utmaningen är att hitta balansen. Man vill slå ut tumören, men inte patienten. Många av de här människorna är sköra och kan ha även andra sjukdomar. Mitt mål är att varje behandling ska ge maximal effekt med så lite biverkningar och lidande som möjligt. Vi har till exempel börjat byta ut cellgifter mot målstyrda läkemedel hos patienter som nyinsjuknat för att minska biverkningarna, säger Ingrid Glimelius.

Ökad livslängd och livskvalitet

I hennes forskargrupp pågår flera stora projekt som finansieras av Cancerfonden, Vetenskapsrådet och Sjöbergs stiftelse. Forskargruppen använder sig av främst tre metoder: kliniska prövningar, registerstudier och tumörbiologiska studier.

– Det pågår en hoppingivande utveckling på området, dels med målstyrda läkemedel som tyrosinkinashämmare, dels med nya immunterapier som bispecifika antikroppar och CAR–T–cellsterapi där patientens T-celler modifieras för att bättre kunna känna igen och förstöra cancerceller. Den stora utmaningen är dock att kunna välja rätt ordning på behandling i rätt tid och maximera effekten utan att patienten ska drabbas av svåra biverkningar.

Ingrid Glimelius är även ansvarig för den svenska delen i en stor nordisk studie, Altamira-studien, där blod- och benmärgsprover tas var tredje till sjätte månad. Syftet är att mäta små mängder kvarvarande tumörceller i blodet – så kallad minimal residual disease (MRD) eller minimal kvarvarande sjukdom.

– När vi inte längre kan uppmäta tumörceller i blodet kan patienten få slippa behandling under en längre tid, fram tills att sjukdomen visar sig igen och behandlingen måste återupptas. Det här är mer skonsamt och gör att patienter kan leva ett mer normalt liv.

Just nu arbetar Ingrid Glimelius grupp även med en ännu känsligare analysmetod, Super RCA, som kan upptäcka spår av cancer i ett tidigt skede. Det är en ultrakänslig molekylär teknik som är specialiserad på att identifiera specifika DNA-mutationer som är unika för cancercellerna.  

– Till min hjälp har jag en forskargrupp som består av flera olika kompetenser som onkologer, hematologer, men också molekylärbiologer, och statistiker. Vi har även epidemiologer i vår grupp eftersom vi driver stora registerstudier för att bland annat följa långtidseffekter och biverkningar av lymfombehandlingar.

Patientråd stärker forskningsidéer

Förutom forskningen arbetar Ingrid Glimelius drygt två dagar i veckan kliniskt som onkolog. Den dubbla rollen ser hon som en styrka.

– Jag möter patienterna, tar proverna, ser biverkningarna – och får direkt idéer till nya forskningsfrågor. Det är i mötet mellan vård och forskning som innovationer uppstår. Genom kliniska prövningar kan vi ge våra patienter moderna, innovativa behandlingar, som exempelvis immunterapier eller bispecifika antikroppar mot mantelcellslymfom, innan de är godkända i Sverige. Vi lär oss ständigt om hur vi ska hantera läkemedlen och när de väl blir godkända går det snabbare att introducera dem i svensk rutinsjukvård.

Som föreståndare för det nyligen ackrediterade cancercentret Uppsala Comprehensive Cancer Center (UCCC) strävar hon efter att knyta ihop vård, forskning och patientinflytande i en gemensam struktur.

– Vi har till exempel startat ett nytt patientråd. Där får forskare presentera sina projekt för patienter och kan få värdefulla synpunkter tillbaka innan studierna startar. Det gör forskningen både bättre och mer relevant, säger hon. Med UCCC har samarbeten mellan universitetssjukhusen i Sverige, även kontakten med liknande centrumbildningar i Europa har stärkts, menar Ingrid Glimelius.

– Vi lär oss av varandra och driver ständiga förbättringsarbeten för att förbättra cancervård och forskning, men också att stärka vårdkedjan från tidig upptäckt till operation och rehabilitering. 
Även om mycket återstår drömmer Ingrid Glimelius om ett stort genombrott: att kunna bota mantelcellslymfom och samtidigt göra cancerbehandlingarna mildare.

– Det vore förstås fantastiskt om vi kan utveckla en botande behandling för mantelcellslymfom. Jag skulle också vilja hitta läkemedel som är effektiva, men som inte förstör kroppen. Det är många som överlever sin cancer idag, men som får leva med sena biverkningar resten av livet. Min dröm är att vi ska kunna slå ut cancern – utan att slå ut patienten, säger hon.