I gränslandet mellan vardag och vetenskap – forskningen som flyttar fram frontlinjen i levervården
Fredrik Rorsman är sektionschef för gastroenterologi och hepatologi vid Akademiska sjukhuset – ett av landets få sjukhus med nationellt uppdrag att behandla komplexa lever- och gallvägssjukdomar. Här bedrivs även omfattande forskning med målet att möjliggöra tidigare diagnostik, minska cancerrisk och förbättra både livskvalitet och överlevnad för patienterna.
I gränslandet mellan vardag och vetenskap – forskningen som flyttar fram frontlinjen i levervården
Fredrik Rorsman är sektionschef för gastroenterologi och hepatologi vid Akademiska sjukhuset – ett av landets få sjukhus med nationellt uppdrag att behandla komplexa lever- och gallvägssjukdomar. Här bedrivs även omfattande forskning med målet att möjliggöra tidigare diagnostik, minska cancerrisk och förbättra både livskvalitet och överlevnad för patienterna.
Profession: Specialist i gastroenterologi och hepatologi
Titel och placering: Docent, överläkare och sektionschef för gastroenterologi och hepatologi vid Akademiska sjukhuset
Drivkraft, motivation: att öka kunskapen om sjukdomarna och att förbättra diagnostik och behandling. För min egen del var det en frustration att det gick dåligt för så många patienter med leversjukdomar som gjorde att jag började forska. Min främsta egenskap är att jag är ganska envis, vilket behövs i forskning.
För Fredrik Rorsman, docent och överläkare i gastroenterologi, är kombinationen av chefskap, kliniskt arbete och forskning en självklar del av yrkeslivet – även om tiden sällan räcker till.
– Forskning driver inte bara utvecklingen framåt. Jag är säker på att man också blir en bättre kliniker när man forskar. Man håller sig uppdaterad, tänker kritiskt och ser patienterna ur fler perspektiv. Men jag hade gärna haft fler timmar på dygnet för att hinna med mina tre roller.
Två NHV-uppdrag
Sektionen för gastroenterologi och hepatologi bedriver både specialiserad och högspecialiserad vård för sjukdomar i mag-tarmkanalen, levern och gallvägarna.
Verksamheten två nationella högspecialiserade uppdrag (NHV). Det ena uppdraget gäller TIPS, transjugulär intrahepatisk portosystemisk shunt, en avancerad behandling för patienter med levercirros eller skrumplever. Levercirros ger upphov till ökat tryck i blodådror (vener) i buken. Genom att skapa en konstgjord förbindelse (shunt) genom levern minskar man trycket i dessa vener och därigenom risken för komplikationer, som blodkräkningar från åderbråck i matstrupe och magsäck, och att vätska ansamlas i buken.
Det andra uppdraget handlar om PSC, primär skleroserande kolangit, en sällsynt gallvägssjukdom som ger förträningar i gallgångarna och ökar risken för gallvägscancer. PSC är en kronisk progressiv autoimmun sjukdom som framför allt drabbar unga personer, övervägande andelen är män. Många av dem har även samtidigt inflammatorisk tarmsjukdom.
– Det är viktigt för patienterna att vi har nationella uppdrag. Då kan vi säkerställa att vården blir med likvärdig i hela landet. Genom att vi centraliserar uppdragen får vi också fler patienter och bättre möjligheter att utveckla kompetensen och driva forskning, säger Fredrik Rorsman.
Inom TIPS-området samarbetar Uppsala med tre andra sjukhus: Göteborg, Lund och Stockholm. Tillsammans har de byggt upp ett nationellt register (Svenskt Register för Levercirros, SRL) som ger en unik överblick av patientgruppen. Det gör det möjligt att följa patienter, selektera patienter till kliniska prövningar, bedöma behandlingseffekt och identifiera nya forskningsfrågor.
– Vi registrerar alla våra patienter och har en hög täckningsgrad, vilket gör att vi verkligen kan följa hur det går för dem. Det gör att vi kan analysera vilka faktorer som påverkar resultatet, både på individ- och gruppnivå. Vi får också möjlighet att fånga upp relevanta forskningsfrågor för att driva utvecklingen framåt, säger Fredrik Rorsman.
Patientnära forskning
I Sverige lever uppskattningsvis 7 500 till 9 000 personer med levercirros. Cirka 1 400 nya fall diagnostiseras årligen. Den vanligaste orsaken är alkohol, men långt ifrån alla som dricker får cirros. Kroniska hepatit (B och C) kan också vara en orsak till utvecklingen av levercirros.
– På senare tid har fettleversjukdom, som inte är alkoholrelaterad, blivit en allt vanligare orsak, och bakom ligger sjukdomar som metabolt syndrom och diabetes typ-2, säger Fredrik Rorsman.
Ett av forskningsspåren som Fredrik och hans team arbetar med handlar om sambandet mellan levercirros och muskelförlust, sarkopeni, och vilken betydelse muskelmassan har för utfallet efter TIPS-behandling. En del studier tyder på att patienterna, när levern avlastas, återfår muskelmassa och får en förbättrad ämnesomsättning.
Ett annat forskningsspår fokuserar på risken för hjärtsvikt efter TIPS. Eftersom ingreppet förändrar blodflödet och belastar hjärtat, försöker forskarna förstå vilka faktorer som kan förutsäga vilka patienter som löper ökad risk för hjärtsjukdom och hur dessa kan identifieras i förväg.
– Det handlar om att förstå vilka patienter som verkligen har nytta av TIPS och vilka som löper risk för allvarliga komplikationer, kunskap som förbättrar både vården och livskvaliteten för våra patienter.
PSC-jakten på tidig upptäckt
När det gäller PSC samarbetar Akademiska sjukhuset med Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge och professor Annika Bergquist. Hon driver såväl nationella som internationella PSC-studier. En av dessa är en nationell placebokontrollerad läkemedelsstudie där man undersöker om det kolesterolsänkande läkemedlet simvastatin kan bromsa sjukdomen – en hypotes som först väcktes av observationer i registerdata.
– Man såg att patienter med PSC som stod på simvastatin klarade sig bättre än andra. Men för att kunna veta om sambandet verkligen stämmer, krävs en studie där patienterna lottas till behandling med aktiv medicin eller placebo. Vårt bidrag är i första hand att rekrytera patienter till studien, förklarar Fredrik Rorsman.
Vid Akademiska sjukhuset pågår även en pilotstudie kring en ny fibrosmarkör som kan bli ett viktigt verktyg för att tidigt identifiera patienter med ökad risk för PSC eller gallvägscancer.
Det finns ingen exakt siffra på hur många som har PSC i Sverige, men förekomsten uppskattas vara mellan 8 och 16 per 100 000 invånare. Det skulle betyda att ett tusental individer är drabbade.
– Tidig upptäckt är avgörande för att botande kirurgi eller en levertransplantation ska vara möjlig.
Mellan kliniken och labbet
Som chef, kliniker och klinisk forskare rör sig Fredrik Rorsman i gränslandet mellan sjukvårdens vardag och den experimentella forskningen. Han ser ett tydligt värde i det nära samarbetet mellan sjukvård, universitet och forskningsinfrastruktur. I Uppsala finns en stark forskningsmiljö, menar han.
– Här finns plattformar där kliniska och prekliniska forskare kan mötas. Vi har exempelvis Biomedicinskt centrum, BMC, som ligger nära sjukhuset. Här finns också SciLifeLab, en kreativ och stimulerande miljö för forskningsutbyten och samarbetsprojekt.
Forskning kräver både tid och resurser. Finansiering är en ständig utmaning, patientmedverkan en annan, berättar Fredrik.
– Vi har tillgång till statliga ALF-medel, men de räcker sällan långt. Man får även söka externa fondmedel, men det är tuff konkurrens. Inom mag-tarm- och leverforskning finns inte så många riktade anslag så vi söker ofta i allmänna fonder. En annan utmaning är att involvera patienter i vården och i forskningsaktiviteter. Men dessvärre finns det ingen patientförening för leversjuka. Det är något vi arbetar på tillsammans med Svensk Gastroenterologisk Förening.
Tidig upptäckt räddar liv
Trots utmaningarna fortsätter forskningen att ta steg framåt – driven av nyfikenhet och samarbeten med engagerade doktorander.
När Fredrik Rorsman blickar framåt drömmer han specifikt om att hitta nya sätt att identifiera PSC-patienter tidigt, gärna genom ett enkelt blodprov eller en ny radiologisk metod.
– Ett verktyg som hittar sjukdomen tidigt, innan den har orsakat skador och utvecklats till gallgångscancer, skulle vara ett enormt genombrott. Det skulle verkligen göra stor skillnad för den här patientgruppen eftersom prognosen är så pass dålig när en cancer väl uppstått.
Det är en förhållandevis liten patientgrupp, men deras sjukdomar rymmer stora medicinska frågor. Och kanske är det just där, i mötet mellan klinisk vardag och strävan efter vetenskapliga genombrott som framtidens framsteg tar form.