RONDEN NUMMER 3 2024 21 Krönika Anngela Ingvarsson "Personalen är snäll trots att de är svarta, jag tänker ändå att de är ämnade för fysiskt arbete". Orden är hårda, värderingarna bakom dem ännu hårdare. Det är mitt i natten, hon har precis fått hjälp med att vända sig och blivit ompysslad, men det kan inte vänta. Jag måste informera om att dessa kommentarer inte accepteras på vår avdelning och att vården är frivillig, det finns en dörr att gå ut igenom. Hon skriker rakt ut att jag är den sämsta sjuksköterska hon har mött. Jag har svårt att hålla inne "trots att jag är vit?". Det är det tredje liknande samtalet jag har denna sommar. Jag blir arg. Jag är stolt över att arbeta på Akademiska sjukhuset och över det arbete vi tillsammans utför varje dag. Min resa till ett jobb på sjukhuset var ibland utmanande, men framför allt rolig och spännande. I utmaningarna låg att ha studiedisciplin och sömnlösa småbarnsnätter före VFU. På vår avdelning är mer än hälften av mina kollegor födda i ett land utanför EU. Vi kan tillsammans över 20 olika språk. När jag har turen att få ta del av deras berättelser får jag vittnesmål om helt andra resor. Utmaningar vitt skilda från mina. Det är personer som tagit sig från en annan del av världen, för att idag dra sitt stämpelkort genom dörrarna på Akademiska sjukhuset, med stolthet över en fast tjänst. Jag funderar över hur tunga ryggsäckar människor orkar bära. Även om mycket av innehållet är glädje och fantastiska minnen, ligger där också förlust av nära och kära, av sitt hem, upplevelser från krig och våld, och det är bara ett axplock. Mångfalden, olikheterna, likheterna – perspektiven gör avdelningen rik. Vi tillsammans besitter hög kompetens i att kunna sätta oss in i andras situationer, att se människan bakom sjukdomen. Mina kollegor utför ett fantastiskt arbete. Ofta när jag ser dem arbeta tänker jag att vårdandet är en konst, att det är vackert, vilken skillnad det gör för människor beroende på vem som vårdar, och hur viktigt bemötande är. Därför blir jag arg när mina kollegor möts av rasism av bittra damer och herrar som missat det vackra i världen och roliga i livet. Människor som inte ser värdet i det de får ta emot. För att driva en avdelning behövs personer med rätt kompetens. Som demografin ser ut kan det komma att bli utmanande. Även om färre vårdar fler och vi skulle vara färre än idag, är vi ändå i Sverige för få för att klara de vårdbehov som vi kommer att möta. Det gör mig ännu argare och så otroligt ledsen när regeringen tar damen från mitt nattpass i handen och inför försörjningskrav högre än ingångslönerna för att få stanna i Sverige. Att förändra den utvecklingen kan inte heller vänta. Om den fortsätter behöver damen inte längre oroa sig för personalens hudfärg, utan för att inte kunna få vård alls. Rasismen gör mig arg »På vår avdelning är mer än hälften av mina kollegor födda i ett land utanför EU« Anngela Ingvarsson är sjuksköterska och avdelningschef för geriatriska ortoped- och strokeavdelningen 30 B 2 600 sådana patienter, av vilka de flesta redan borde ha fått en tid när mottagningen startade. På grund av kontinuerligt inflöde av remisser och högre prioriterade patienter hade vissa väntat upp till tre år. Nu har dock väntetiderna kortats betydligt; vid Rondens pressläggning hade drygt 1 000 patienter väntat längre än tre månader, varav de som hade väntat längst hade väntat i nio månader. – Det kan hittills tillskrivas att vår produktion ökat. I förlängningen, när tillräckligt många ST-läkare har randat sig hos oss och den totala kunskapen om handläggning av öron-näsa-halspatienter ökar runtom på vårdcentralerna, är förhoppningen att remissinflödet kommer att minska, eftersom patienter med lite enklare ÖNH-åkommor kan få en kompetent bedömning på vårdcentralen, säger Katarina Norlander. HANNES LJUNGHALL Christoffer Tamm är en av de ST-läkare inom allmänmedicin som under året har randat sig inom öron-, näs- och halsområdet på Akademiska. "Vi träffar många patienter i primärvården med öron-, näs- och halsbesvär. Det är således viktigt för mig att ha en så god bas som möjligt, både för att jag då kan korrekt handlägga patienterna på plats eller vid behov kunna skicka en så bra remiss till specialistvården som möjligt. Min randning här har varit en av de bästa jag har haft. Arbetet varierar mest mellan jourmottagning med akuta fall samt egen mottagning. Man jobbar nära bakjouren och varje patient blir ett eget undervisningsmoment. Det finns även tid för auskultation med erfarna specialister inom olika subspecialiteter, för att få erfarenhet av lite svårare fall som vi inte träffar så ofta på vårdcentralen.", säger han.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=