Så gjorde de det “omöjliga” möjligt

 

– Alla har hjälpts åt på ett väldigt fint sätt . Jag har alltid varit stolt över att jobba inom sjukvården, men det här var verkligen något extra, säger avdelningschefen Jessica Hanning, som tillsammans med kollegan Teresa Pellettieri fick ansvaret för att starta den nya avdelningen.

 

Jessica Hanning och Teresa Pellettieri jobbade tidigare tillsammans som avdelningschefer för infektionsavdelning 30 F, vilket gjorde att de var väl lämpade för uppdraget att öppna 50 CX.

 

– Vi visste vad som krävs för att driva en infektionsavdelning. Det hade aldrig gått att öppna en ny avdelning av samma typ på så kort tid annars, säger Teresa Pellettieri.

 

De lämnade sina uppdrag som avdelningschef för hudmottagningen (Jessica) och koordinator på Uppsala Care (Teresa) då Fredrik Sund, verksamhetschef för infektionssjukdomar, tog kontakt med dem i slutet av mars.

 

– När vi kom in på avdelningen för första gången den 30 mars var den helt tom. Det pågick storstädning och golven höll på att bonas. Det fanns inga sängar, bord, stolar, textilier, förråd, läkemedel – ingenting. Vi hade utgått från att mycket skulle vara på plats och att det snarare skulle behövas kompletteringar, så vi blev lite ställda, säger Teresa Pellettieri.

 

Behovet av vårdplatser för covidpatienter var extremt stort och önskemålet från sjukhusets styrgrupp för covid-19 var att öppna avdelningen redan två dagar senare, den 1 april.

 

– Vi fick förklara att det inte var möjligt med de förutsättningarna. Önskemålet blev då att öppna så fort som möjligt och det slutade med att avdelningen öppnades den 7 april, en vecka senare, säger Jessica Hanning.

 

Teresa Pellettieri säger att det egentligen skulle ha behövts minst fyra veckor.

 

– Vi jobbade extremt hårt – jag och Jessica var inne 102 timmar var under den första veckan – och vi jobbade effektivt. Det var viktigt att vi kände varandra väl sedan tidigare, man kan säga att vi tog vid där vi slutade när vi lämnade 30 F för sex år sedan, säger hon.

 

Det var många saker som behövde komma på plats samtidigt. Avdelningen behövde snabbt ordna med förbrukningsvaror i förråden, personalkläder, köksvaror, matvagnar, telefonan-knytningar, skåp, nycklar och behörigheter, rumsbunden medicinsk-teknisk utrustning, rutiner för patientflöden och arbetsbeskrivningar för personal.

 

– Alla har verkligen hjälpts åt för att få detta att hända: lokalplanerare, IT, HR, MSI, materialansvariga – det har varit helt otroligt, säger Jessica Hanning.

 

 

Den kanske största utmaningen gällde personalen. Medarbetarna på 50 CX bestod till stor del av vårdlag som flyttats dit från andra avdelningar, efter beslut av styrgruppen för covid-19.

 

– Det var många som frivilligt ville komma hit, men det fanns också de som blivit beordrade. Vissa kände även en oro, antingen för att bli smittade själva eller för att komma till en ny miljö med nya kollegor. Många fick arbeta på en högre vårdnivå än de var vana vid, de hade ingen tidigare erfarenhet av infektionssjukvård, och de hade inte heller jobbat ihop med varandra, säger Teresa Pellettieri.

 

Efter hand kunde dock oron stillas. Ett viktigt steg var en gemensam introduktion där med-arbetarna fick träffa chefer, MLA och företrädare för vårdhygien. De fick även lära sig vilka rutiner som gällde på avdelningen och hur man använde skyddsutrustningen.

 

– De var visserligen ovana vid infektionssjukvård men de hade hög kompetens av annan vård, så de tog mycket eget ansvar redan från start. Första veckan hade vi bemanning för sju vårdplatser och vi öppnade sedan successivt upp till 14 vårdplatser kommande två veckorna, säger Teresa Pellettieri.

 

Den här intervjun är gjord den 19 maj 2020, fem veckor innan avdelningen planerades stänga.

 

– Jag ser på ett sätt fram mot att återgå till mitt vanliga jobb, men det har fungerat otroligt bra här på 50 CX. Vi har haft så kompetent personal. Alla har varit drivna och lösningsorienterade och har visat stor respekt för varandras kunskap och lärt av varandra. Rutinerna har fungerat och alla har trivts och mått bra, det har varit en väldigt stark vi-känsla på avdelningen. Många säger att det här har varit deras roligaste tid och vi är väldigt tacksamma för att det blev så. Det har nästan varit för bra för att vara sant, säger Jessica Hanning .

 

 

– Jag tror att det är ganska unikt på Akademiska att ha börjat från noll på det här sättet, i tomma lokaler, med en helt ny sjukdom, med personal från hela sjukhuset som inte tidigare jobbat vare sig ihop med varandra eller med den här typen av vård, och sedan få igång allting på bara en vecka.

 

Det säger Fredrik Sund, verksamhetschef för infektionssjukdomar, som var den som gav avdelningscheferna Jessica Hanning och Teresa Pellettieri uppdraget att öppna 50 CX. Fredrik Sund säger att ledningen såg tidigt att det skulle uppstå ett stort behov av vårdplatser för covidpatienter. Det tillsattes en särskild grupp för att utreda var dessa platser kunde skapas, men frågan var svår att lösa snabbt. Det gällde att hitta lokaler med möjlighet till vård i enkelrum, med tillgång till syrgas med mera, samtidigt som platserna ingick i ett pussel över hela sjukhuset där målet var att minimera påverkan på övrig vård så långt som möjligt.

 

– Det var bra att den här avdelningen hamnade på 50 CX till slut, men det drog ut på tiden, vilket gjorde att det blev ont om tid att få igång verksamheten när de väl fick tillgång till lokalerna, säger han.

 

Fredrik Sund understryker att det handlade om att starta från noll ”på riktigt”, vilket ställde stora krav på dem som hade ansvaret.

 

– Jag kände Teresa och Jessica sedan tidigare när de var avdelningschefer tillsammans på infektion och visste att de var perfekta för uppdraget. De satte sedan hela strukturen på bara en vecka, de har verkligen gjort ett jättejobb. Och det handlar inte bara om avdelningscheferna, det är många som har varit med och tänjt på gränserna för vad som är genomförbart, säger han.

 

En positiv sak med covidpandemin är att den möjliggjort – eller snarare tvingat fram – mer nytänkande och snabbare beslut i olika frågor. Ett exempel är att Akademiska har fått igång ett långtgående samarbete mellan olika verksamheter vad gäller bemanningen, med en helt annan rörlighet än i normala fall.

 

– Vi har pratat länge om värdet av mer rotationstjänstgöring, att personal i större utsträckning skulle kunna flyttas tillfälligt till andra verksamheter för ett ömsesidigt lärande och en mer flexibel bemanning sett över hela sjukhuset. Det är även något som skulle kunna bidra till att stärka avdelningarnas attraktionskraft som arbetsgivare, att det finns möjlighet att få prova på fler nya saker utan att behöva byta jobb. Hittills har det här varit ganska svårt att få till i praktiken, men nu har alla sett att det faktiskt går och jag hoppas att det kan bli en katalysator som gör att vi får in mer av det här på sjukhuset framöver, säger Fredrik Sund.