Arbetet under pandemin

Snabbt utökad kapacitet för analyser av SARS-CoV-2

Under januari 2020 blev sektionen för klinisk mikrobiologi uppmärksammade på att ett nytt virus hade etablerat sig i människor. Det visade sig vara en variant från familjen coronavirus. Med hjälp av andra laboratorier både inom Sverige och utanför kunde vi redan i början av mars utveckla och införa en ny kvalitetssäkrad metod för detektion av det nya viruset, SARS-CoV-2. Vi var väldigt stolta över att vara ett av de första laboratorierna i landet som kunde erbjuda denna service. Därtill var vi otroligt stolta över att vi redan under mars kunde producera 2 800 analyssvar. Därefter har analyskraven ständigt vuxit och i skrivande stund gör vi över 10 000 prover per vecka.
 
Hur har vi nått hit? Nyckeln är det goda samarbetet inom Akademiska laboratoriet tillsammans med en fantastisk personalstyrka inom sektionen . Vi identifierade tidigt två flaskhalsar: personal- och instrumentbehov samt reagenser. Brist på personal löstes inom Akademiska laboratoriet, där alla sektioner bidrog med personal, alternativt hjälpte till med att genomföra vissa covidanalyser. Instrumentbehov och reagenser arbetar vi ständigt med. Vårt huvudrecept har varit och är att ha flera olika analysmetoder utvecklade som kan hjälpa varandra.
 
Tack vare att vi idag har fyra olika detektionsmetoder för viruset har vi kunnat modifiera en av dessa till att även detektera olika mutanta virusversioner, för vilka vi även satt upp en metod för virussekvensering - återigen metoder som vi har varit bland de första i landet att sätta upp. Att ta en ny analys i bruk kräver alltid ett omfattande valideringsarbete för att garantera god kvalitet. Under pandemin har vi nödgats ta fram och validera många nya analyser, och varje sådant arbete har krävt såväl omfattande som kompetenta insatser. Ingen ny analys är färdig att börja användas från en dag till en annan.

Så gjorde de det “omöjliga” möjligt

Att bygga upp en hel vårdavdelning från noll på en vecka kan låta som ett nästan omöjligt uppdrag. Covidkohorten 50 CX visade att det trots allt var möjligt – tack vare arbetsinsatser långt utöver det vanliga.
 
– Alla har hjälpts åt på ett väldigt fint sätt. Jag har alltid varit stolt över att jobba inom sjukvården, men det här var verkligen något extra, säger avdelningschefen Jessica Hanning, som tillsammans med kollegan Teresa Pellettieri fick ansvaret för att starta den nya avdelningen.
 
Jessica Hanning och Teresa Pellettieri jobbade tidigare tillsammans som avdelningschefer för infektionsavdelning 30 F, vilket gjorde att de var väl lämpade för uppdraget att öppna 50 CX.
 
– Vi visste vad som krävs för att driva en infektionsavdelning. Det hade aldrig gått att öppna en ny avdelning av samma typ på så kort tid annars, säger Teresa Pellettieri.
 
De lämnade sina uppdrag som avdelningschef för hudmottagningen (Jessica) och koordinator på Uppsala Care (Teresa) då Fredrik Sund, verksamhetschef för infektionssjukdomar, tog kontakt med dem i slutet av mars.
 
– När vi kom in på avdelningen för första gången den 30 mars var den helt tom. Det pågick storstädning och golven höll på att bonas. Det fanns inga sängar, bord, stolar, textilier, förråd, läkemedel – ingenting. Vi hade utgått från att mycket skulle vara på plats och att det snarare skulle behövas kompletteringar, så vi blev lite ställda, säger Teresa Pellettieri.

Läkemedelsarbetet under pandemin

Under första halvåret av coronapandemin drabbades sjukvården av stora utmaningar, många kända andra lite mindre kända. Bland de mer kända är bristen på narkos- och anestesiläkemedel. Med en i stort sett daglig monitorering och fördelning av läkemedel klarade sjukhuset av den situationen med bibehållen patientsäkerhet.

En mindre känd brist var den på sterilt vatten för befuktning i samband med forcerad andningshjälp. Med de höga flöden av luft som användes gick det åt mycket mer sterilt vatten än vad som marknaden på sterilt vatten tålde. Bristen var nationell och drabbade alla regioner i Sverige.

På Akademiska sjukhuset gjorde då Läkemedel och farmaci (enheten för läkemedelsberedning och enheten för läkemedelsförsörjning, samt sakkunnig i dialys tillsammans med pharmacovigilansansvarig) tillsammans med dialys- och aferesmottagningen och medicinsk teknik ett samarbetsprojekt med syfte att producera eget vatten. All nödvändig kvalitetsdokumentation togs fram, tester gjordes, material skaffades, logistikkedjor drogs upp, sjukvårdsavdelningar informerades och manualer skrevs. Efter en dryg vecka hade samtliga enheter bidragit så pass väl att vi kunde leverera allt vatten som sjukvården behövde med fullgod och dokumenterad kvalitet. Vatten från vattenreningsanläggningen på dialys-mottagningen tappades i sterila påsar med aseptisk arbetsmetodik. Åtgången var 100 till 150 påsar med 1,5 liter per dag när åtgången var som störst.

Patienterna på Akademiska sjukhuset blev aldrig påverkade av den nationella bristen på sterilt vatten. Akademiska sjukhuset kunde dessutom stötta andra regioner och sjukhus med att starta motsvarande beredning av vatten.