Obduktion
Den första partiella obduktionen utfördes redan 335-280 före Kristus med syfte att "hitta en dödsorsak". Sedan dess har obduktioner utförts med syftet att förstå sjukdomsförlopp och för att utreda dödsorsaker.
Den första partiella obduktionen utfördes redan 335-280 före Kristus med syfte att "hitta en dödsorsak". Sedan dess har obduktioner utförts med syftet att förstå sjukdomsförlopp och för att utreda dödsorsaker. Sedan 1920-talet har obduktionstekniken standardiserats och metoderna inom patologin har utvecklats till den grad att vävnadsprov från en avliden kan undersökas i detalj. Sedan 1980-talet har antalet obduktioner minskat från att ha legat på ca 50% till dagens ca 10% av alla avlidna.
Vid en klinisk obduktion utreds de sjukliga processerna som har förekommit hos den avlidne och på basen av de fynd som görs kan en sannolik orsak till dödsfallet anges. På så sätt är obduktion en del av sjukvårdens kvalitetssäkringssystem. Utöver detta är obduktion av betydelse för folkhälsan (rätt statistik vad gäller förekomst av sjukdomar) samt den medicinska utvecklingen.
Vi utför cirka 450 obduktioner årligen av vilka ca 150 är barn och foster. (se Perinatal patologi).
En obduktion är i princip en utvidgad operation där alla inre organ undersökes i detalj. Undersökningen inkluderar en makroskopisk inspektion. Dessutom tillvaratages vävnadsbitar efter ett standardiserat protokoll för mikroskopisk analys. Detta innebär att om anhöriga är i behov av vävnad (t.ex. utredning av ärftliga sjukdomar) finns dessa prover tillgängliga i motsats till de fall där ingen obduktion har utförts.
Efter en slutförd obduktion återförs organen till kroppen och kroppsöppningarna förseglas med stygn. Anhöriga kan, med vissa undantag, återse den avlidne efter undersökningen.
Obduktionen utförs endast efter att en remiss utfärdats av den vårdande enheten som även informerat anhöriga.
Vid undersökningen deltager en patolog och en obduktionstekniker. Ibland närvarar även ansvarig klinker.
Ett preliminärt utlåtande som är baserat på de makroskopiska fynden lämnas till insändande vårdenhet ca 1 vecka efter att obduktionen är utförd. Ett slutligt utlåtande lämnas vid ett senare tillfälle. Om en neuropatologisk undersökning utförts (vid sjukdomar som berör det centrala eller perifera nervsystemet) är den slutliga bedömningen klar först 3-4 månader efter att patienten har avlidit.
Alla utlåtanden lämnas till insändande vårdenhet som informerar anhöriga om utfallet.
Var god se även:
Formella samarbeten
Medicinskt ansvarig medverkar i den nationella KVAST-gruppen.
Medlemskap
Linjen är representerad i