Dokumentpaketet från vårdhygien

Vårdhygien skapar en ny dokumentstruktur för att underlätta arbetet med att hindra smittspridning i vården. Risken för smittspridningen minskar genom att det blir lättare att välja hygienrutiner och ta beslut om vilka vårdtagare som ska placeras i eget rum.

Målet är att de nya dokumenten ska vara användarvänliga med en mindre textbörda än tidigare. Ett större fokus sätts också på att identifiera och åtgärda riskfaktorer för smittspridning.

Det är sedan länge rutin att fatta beslut om vård i eget rum och vilka hygienrutiner som ska gälla utifrån risk för smittspridning. Besluten har till stor del fattats utifrån känd eller misstänkt förekomst av vissa smittämnen. Nu sätts ett större fokus på riskfaktorer för smittspridning när rum och hygienrutiner ska väljas för vårdtagare.

För att visa vilka hygienrutiner som är gemensamma i många olika situationer, så har dessa samlats ihop under begreppen ordinarie och utökade hygienrutiner. Det innebär att samma rutiner och arbetssätt inte behöver beskrivas flera gånger i olika styrande dokument för olika på smittämnen.

Läs mer:

• Placering av patient samt ordinarie och utökade hygienrutiner – vårdhygieniska aspekter​ (pdf)

I stort sett kommer arbetet ske på samma sätt som tidigare, men ett större fokus sätts på att identifiera och åtgärda riskfaktorer för smittspridning när vård i eget rum och hygienrutiner väljs. Det görs också tydligt att många hygienrutiner är gemensamma för flera situationer.

Med hygienrutiner menas vårdrutiner som syftar till att minska risken för smittspridning. För att visa vilka hygienrutiner som är gemensamma i många olika situationer, så har dessa samlats ihop under begreppen ordinarie och utökade hygienrutiner.

Ordinarie hygienrutiner är en grundnivå som alltid gäller och som används för samtliga vårdtagare. De utökade hygienrutinerna är ett tillägg till ordinarie hygienrutiner som ska användas då risken för smittspridning är förhöjd.

Läs mer:

• Placering av patient samt ordinarie och utökade hygienrutiner – vårdhygieniska aspekter​ (pdf)

En riskfaktor är något som ökar risken för smittspridning från en vårdtagare. Risken ökar genom att vårdtagarens omgivning i högre grad förorenas av sekret, urin, avföring eller hudflagor.

Om en riskfaktor inte kan åtgärdas, så är vård i eget rum med eget hygienutrymme en åtgärd för att minska risken för smitta till andra vårdtagare.

Läs mer:

• Placering av patient samt ordinarie och utökade hygienrutiner – vårdhygieniska aspekter​ (pdf)

När riskfaktorn åtgärdats leder den inte till en ökad förorening av vårdtagarens omgivning och därmed heller inte till en ökad risk för smittspridning. I de flesta fall kan en riskfaktor åtgärdas genom att ordinarie rutiner för till exempel hantering av urinkateter och såromläggning följs. 

Exempel vårdtagare med sår: den ökade risken för smittspridning, det vill säga riskfaktorn hudskada, anses vara åtgärdad när såret är väl omlagt med rent, täckande förband och att vårdtagaren har en god handhygien. 

Läs mer:

• Placering av patient samt ordinarie och utökade hygienrutiner – vårdhygieniska aspekter​ (pdf)

Försök att åtgärda riskfaktorerna så att vårdtagarens omgivning inte förorenas. Det gäller oavsett om vårdtagaren har en känd infektion eller inte.

Om behovet av enkelrum överstiger tillgången behöver prioriteringar göras. I det ingår att bedöma risken för smittspridning baserat på vårdtagarnas riskfaktorer, förekomst av smittämnen och om det finns ett behov av skyddsisolering. Även konsekvensen av en eventuell smittspridning påverkar prioriteringen.

Det går inte att göra generella ställningstagande för hur prioriteringen ska göras. Kontakta gärna oss på vårdhygien för råd.

Rekommendationen att rutinmässigt vårda vårdtagare, som är bärare av tarmbakterier som bildar ESBL, i eget rum tas bort. Vård i enkelrum med eget hygienutrymme krävs fortsättningsvis om vårdtagaren har riskfaktorer som inte kan åtgärdas.

Läs mer:

• Multiresistenta bakterier – vårdhygieniska aspekter​ (pdf)

Tidigare har alla inneliggande vårdtagare provtagits regelbundet på en enhet där kända bärare av VRE och tarmbakterier som bildar ESBL-CARBA vårdats. Nu ändras rekommendationen till att rutinmässigt endast provta vårdtagare som delar vårdrum eller hygienutrymme med den kända bäraren.

Vid nyupptäckta fall av multiresistenta bakterier görs en smittspårning. Vid smittspårning kan provtagning av alla vårdtagare på enheten fortfarande behövas. Smittspårning inom vården görs i samråd med vårdhygien.

Läs mer:

• Multiresistenta bakterier – vårdhygieniska aspekter​ (pdf)

Vårdtagare används som ett gemensamt begrepp för patienter och brukare inom kommunal vård och omsorg.