All planerad slutenvård och planerade operationer ställs in fram till tisdag morgon. Berörda patienter kontaktas. Har du ej blivit kontaktad av oss är du välkommen till ditt vårdbesök. Läs mer här.

Vanliga frågor och svar

Var kan vi få hjälp med vårt barns ätsvårigheter?


Ni bör i första hand vända er till BVC eller en barnläkare. Det är bra att även få kontakt med en dietist och en logoped för en bedömning av ätsvårigheterna. En del skolbarn kan även vara hjälpta av behandling via psykolog inom primärvården eller på BUP som har utbildning inom kognitiv beteendeterapi (KBT). Föräldrar kan även få samtalsstöd hos psykolog och kurator.

Hur kan vi få en remiss till er?

Remisser skrivs oftast av barnläkare. Eftersom vi är en specialistenhet och tar emot barn från hela Sverige vill vi att man ska ha gjort en utredning och även provat behandling av ätsvårigheterna på hemmaplan innan man kommer till oss. Vi träffar barn med olika sorters ätsvårigheter men inte där det föreligger en ätstörning som har sin orsak i vikt- eller kroppsfixering. För närvarande har vi en begränsad möjlighet att ta emot barn över 7 år. 

Vi har fått remiss till er, vad händer nu?

När vi får in en remiss granskar vår läkare den och i samråd med övrig personal beslutas det om det behövs kompletterande information samt om vi är rätt enhet för bedömning/behandling. Därefter skickar vi ett svar till läkaren som remitterat. När vår vårdplanerare börjar planera in att ert barn ska komma tar vårdplaneraren kontakt per telefon. När vårdplaneraren kontaktar er varierar utifrån vår kötid. Vårdplaneraren försöker alltid planera i god tid, minst 4 veckor före behandlingsperioden. Ibland kan det bli avbokningar och då kan vi erbjuda tid med kort varsel.

Kan vi göra något under väntetiden?

Om ert barn inte vill äta är det viktigt att ni inte sätter stor press på barnet. Undvik helt tjat och hot eller att tvinga ert barn att äta.
Servera det som ert barn tycker om även om det blir ensidigt. Det är viktigt att ni har kontakt med en dietist så att ni kan försäkra er om att ert barn får i sig den näring och energi som det behöver.
Fortsätt med den behandling via logoped/psykolog ni redan inlett.

Vilka faktorer kan påverka ätandet negativt?

Oftast är det flera faktorer som ligger bakom ätsvårigheter. Det kan till exempel handla om reflux, det vill säga sura uppstötningar, eller att barnet är mycket lättkräkt. Det kan också handla om förstoppning eller andra bekymmer med magen. Då kan det vara bra att få träffa en läkare som är specialist på mage och tarm, en så kallad gastroenterolog.

De flesta barn med autismspektrumstörning har ätsvårigheter men det behöver inte vara så att ett barn med ätsvårigheter har autism. Man kan ha enbart ätsvårigheter utan annan diagnos. En del barn har olika motoriska svårigheter och sjukdomar som påverkar ät- och sväljförmågan på olika sätt.

Sjukdom och förändringar i vardagen kan medföra ett ofta övergående bekymmer med maten. Man kan dock hamna i en ond cirkel där ätproblemen alltmer befästs.

Jag har hört talas om sensoriska svårigheter, vad är det och hur kan det påverka ätandet?

Många barn vi träffar har en sensorisk obalans, de kan vara över- eller underkänsliga eller både och.
En överkänslighet kan yttra sig i att man har lätt för att känna obehag vid olika konsistenser och lätt kväljs eller kräks när man försöker äta dessa. Andra yttringar är rysningar vid intag av mat eller att barnet undviker att ta i ätbart och andra saker. Hur vi upplever mat med vår sensorik påverkar vad vi gör med vår motorik. En del är överkänsliga i främre delen av munnen och runt munnen och andra har svårt att svälja ner mat på grund av överkänslighet i bakre delen av munnen.

Underkänslighet kan yttra sig i att barnet stoppar i sig väldigt mycket mat i munnen och/eller att det föredrar mat direkt från frysen eller starkt kryddad mat.

Ska vi sluta med amningen/vällingen trots att det inte fungerar bra med annan mat ännu?

Man ska inte lättsinnigt sluta med vare sig amning eller välling förrän man ser att det går bra att ersätta med annan mat. Barnet behöver få i sig näring och energi för att växa bra men även att orka med att leka och utvecklas, och det måste alltid prioriteras i första hand. Annan mat bör man samtidigt införa på ett så kravlöst sätt som möjligt, barnet behöver känna sig tryggt och som förälder måste man locka barnets nyfikenhet och intresse för att nå framgång.

Om du är orolig att ditt barn blir mätt på vällingen/amningen och därför inte äter annan mat, erbjud då annan mat först och komplettera sedan med välling/amning efteråt.

En del barn vill inte bli matade eller har svårt för purékonsistensen, då kan det vara lättare att börja med att ge det fasta bitar. Barnet behöver kunna sitta stadigt och själv greppa maten och sedan erbjuds stavformad, mjuk mat som barnet själv får utforska. Detta kallas för Baby-Led Weaning (BLW) eller på svenska "barnstyrd tillvänjning" och det kan man oftast göra från att barnet är cirka 6 månader. Du kan läsa mer i Gill Rapleys bok "Baby-led Weaning: Helping you baby to love good food".

Mitt barn kommer inte vidare med fast mat, släta puréer går bra men inget mer, hur kan vi göra?

Blandad konsistens som puré med bitar i är för många barn en svår konsistens. Det brukar vara lättare för ett barn att lära sig en konsistens i taget: puré för sig och mjuka bitar för sig. Små bitar av lättsmält tuggbar mat kan vara värt att prova, till exempel pepparkaka i små bitar eller ostbågar. När man ger barnet bitar i början måste man vara närvarande hela tiden. Det är viktigt att fortsätta med den släta maten för att få i barnet tillräckliga mängder mat. Träna samtidigt på att äta annat. Låt barnet ta maten eller skeden själv istället för att mata eftersom barnet har större kontroll då. Det gör inget om barnet blir kladdigt, det ingår när man lär sig äta. Torka inte av barnet förrän efter måltiden.

Mitt barn vill inte ens titta på ny mat, hur ska jag få hen att smaka?

Om ditt barn inte ens klarar av att titta på ny mat är det för stort steg att kräva att barnet ska smaka. Då behöver man börja med att barnet ska klara av att tolerera synintrycket av maten. Börja med att locka barnet att komma till bordet. Till barnet lägger du upp av den mat barnet klarar av att äta men du som vuxen kan ha annan mat. När detta fungerar bra kanske barnet kan hjälpa till att lägga upp ny mat på din tallrik. Undvik att fråga barnet om det vill ha. Hen kommer att visa/berätta för dig när hen är redo att prova. Om du ser barnet titta intresserat på maten kan du prata om hur maten ser ut eller smakar för dig.

Hur kan jag göra mitt barn intresserat av annan mat än smörgås och pannkaka?

När man introducerar nya matsorter i ett barns repertoar behöver de likna mat som barnet redan äter. Utgå från det som redan fungerar. Konsistens är ofta en viktig faktor. Skriv ner en lista på vilka matsorter ditt barn äter och fundera på vad de har gemensamt. Det finns en lista längst bak i boken Varsågod-handbok för föräldrar till barn med ätproblem som kan vara till hjälp för att kartlägga olika konsistenser. Ny mat ska sedan följa samma konsistens. Om ditt barn gillar mannafrutti är exempelvis hummus mer likt konsistensmässigt än vad risifrutti är.

Om du upplever att ditt barn äter ur ett så pass begränsat urval att det blir ett hinder i barnets vardag eller om du är orolig för att det inte får i sig tillräckligt kan en dietist bedöma om det finns några delar som barnet får för lite av. Ofta kan man få i sig tillräckligt med både energi och näring med relativt få livsmedel. Det är viktigt att du som förälder kan slappna av i att ditt barn får i sig tillräckligt för att ni ska kunna jobba på att bredda barnets maturval i lugn och ro.

Var kan jag läsa mer om barns ätsvårigheter?

Det finns mycket skrivet om barns ätsvårigheter på internet men all information är inte tillförlitlig. I bokform finns det dels böcker som vänder sig till yrkesprofessionella och dels som vänder sig till föräldrar.

Till föräldrar finns boken "Varsågod - Handbok för föräldrar till barn med ätproblem" av Ingalill Ek & Elisabeth Uhlén-Nordin. Den senaste upplagan från 2015 innehåller bland annat en utbyggd del om behandling. Boken "När ditt barn inte äter: praktiska råd för att hitta matlusten" av Kajsa Lamm Laurin innehåller tankar kring ätsvårigheter och behandlingsförslag kring barn med lättare ätsvårigheter.
Båda böckerna finns att låna via bibliotek. "Varsågod" finns till försäljning via akademiska.se/fbh. "När ditt barn inte äter" finns till försäljning via bokhandeln.

För dig som yrkesprofessionell rekommenderar vi för förskolepersonal "Tre perspektiv på ätovilja" av Ek & Ås för förskolepersonal och för sjukvårdspersonal "Pediatric Swallowing and Feeding: Assessment and Management" av Arvedson & Brodsky (andra upplagan) samt "Pre-Feeding Skills: A Comprehensive Resource for Mealtime Development" av Evans Morris & Dunn Klein (andra upplagan).

"Tre perspektiv på ätovilja" finns till försäljning akademiska.se/fbh. "Pediatric swallowing and feeding" samt "Pre-feeding skills" finns till försäljning via exempelvis amazon.com.

Hur behandlar ni ätsvårigheter?

Vi jobbar i ett team (Matlaget) där vardera yrkeskategori gör sin bedömning och behandling som en del av hela behandlingen. Först kommer familjen för en tre dagars utrednings- och behandlingsperiod. En del familjer erbjuds sedan att komma åter för en uppföljande behandlingsperiod på ca 1,5 vecka. 

Vad gör jag om mitt barn ofta sätter i halsen när det äter/dricker?

Att sätta i halsen innebär alltid en risk för livet. Om ditt barn har haft flertalet andningstillbud, lunginflammationer och/eller brukar bli andningspåverkad på något sätt i samband med måltider måste ni få en bedömning av logoped. Kontakta din närmaste logopedmottagning för mer information.

Vad är en gastrostomi och när är det läge för att sätta en sådan?

En gastrostomi är en slang som går direkt in till magsäcken från utsidan av buken. Ibland kallas den för knapp eller PEG. Man sätter sällan en gastrostomi direkt utan barnet får oftast en nässond (en slang som går via näsan direkt ner till magsäcken) först. En nässond eller gastrostomi sätts när det finns risk att barnet inte får i sig den näring eller energi det behöver för att växa och/eller utvecklas. Barnet fortsätter att äta det som går bra via munnen och sedan lägger man till den sondnäring som behövs, såvida det inte finns några medicinska skäl till att barnet inte bör äta via munnen, till exempel felsväljning. Man bör överväga en gastrostomi om man misstänker att behovet av nässond kommer att vara längre än tre månader.

Hur kan en sondavvänjning gå till? Jobbar ni med hunger- eller svältprovokation?

Det finns olika anledningar till att äta. En drivkraft är hunger, den fysiska känslan i magen, och en annan är aptit och matlust. En hunger- eller svältprovokation innebär att man undanhåller sondmat eller barnets prefererade mat, till exempel välling, i hopp om att barnet ska äta annan mat. Hunger-/svältprovokation utgår från att det är barnets fysiologiska hungerkänslor som driver barnet till att äta ny mat. Vår erfarenhet är att om en sådan sondavvänjning ska fungera behöver barnet ha motoriska och sensoriska förutsättningar kring ätandet samt ett intresse för mat. Hunger i sig är inte tillräcklig som drivkraft för alla.

Vi på FBH jobbar inte med hunger-/svältprovokation utan vår behandling grundar sig i en bedömning av de förutsättningar som finns. Vi jobbar konkret med motorik och sensorik och menar att det är barnets intresse för maten som ska gå före neddragningen av sondmat för att få långsiktiga resultat. Vi stöttar familjerna i hur man kan väcka barnets eget intresse för ät- och drickbart. Barnet brukar sedan öka på matmängderna. Vi kan hjälpa till att lägga upp en plan för att dra ner på sondmängderna utifrån barnets förutsättningar att äta och dricka via munnen.

Mitt barn äter bara mat i vissa miljöer, varför är det så? Vad kan vi göra?

När barn äter vissa specifika rätter i en viss miljö men inte i en annan kan det bero på olika anledningar. För att hjälpa ditt barn är det viktigt att ta reda på vilken/vilka faktorer som påverkar.

En anledning kan vara att konsistensen på maten är annorlunda, till exempel att maten hemma serveras separerad men på förskolan/skolan är den blandad. Eller att maten på snabbmatsrestauranger är alltid exakt likadan gällande konsistens medan hemgjord mat varierar utifrån stekgrad, hur fint man hackar ingredienserna med mera.

En annan anledning kan vara att en del barn behöver tyst och lugnt omkring sig, medan andra äter bättre när de distraheras av många intryck såsom på en restaurang.

Ytterligare anledningar kan vara miljön eller att barnet har associerat vissa situationer till att "här kan man äta" kontra att en annan situation kan bli laddad och medför känslan av att man inte kan äta där.

Utgå ifrån att barnet har sina skäl till att det inte fungerar. Ha en dialog med personal på förskolan/skolan kring vilka maträtter ditt barn klarar av att äta om. Finns det möjlighet till anpassad kost de dagar barnet inte klarar av att äta maten? Finns det möjlighet till extra stöd från en vuxen för att våga närma sig? Den vuxnes uppgift är att försöka ta reda på vilka dessa skäl är och sedan se vad som underlättar respektive hindrar barnet från att äta i ett visst sammanhang.