På operationsdagen

När du kommer till sjukhuset på operationsdagens morgon tar personalen på vårdavdelningen emot dig. Dina tillhörigheter låses in och du får byta om till operationskläder. Sedan går du upp med en sjuksköterska till Operationsavdelningen där narkospersonal möter dig och tar dig med in på operationssalen. Är du inneliggande på avdelningen väcks du i god tid, byter om till operationskläder och körs i sängen upp till operation.

Narkospersonalen förbereder dig inför operation genom att sätta dropp och även en så kallad artärnål, vilket är en plastkanyl som sätts ovanför handleden. Genom den kan ditt blodtryck mätas kontinuerligt. Hjärtövervakning kopplas även upp via elektroder på bröstet.

Epiduralbedövningen läggs innan operationen påbörjas, inför det kan du få lugnande medicin. Du är sedan sövd under hela operationen. Sömnmedlet får du i blodet, samtidigt som du sövs får du andas syrgas i en mask. När du har somnat förs en slang ner i halsen som kopplas till en respirator som stödjer din andning under operation. En urinkateter sätts också för att kunna kontrollera urinmängden. Sedan tvättas operationsområdet och kläs in i sterila dukar. Efter det kan operationen börja.

Inne på operationssalen är det mycket personal; en undersköterska, en till två operationssköterskor, en narkossköterska, en narkosläkare och två kirurger.

Om en förändring ska opereras bort så skickas den direkt från operation för analys. Operationssåret läggs om med förband. Nedanför operationssnitten sätts ett eller två dränage - slangar som samlar upp blod och sårvätska och hjälper lungan att hålla sig utspänd för att kunna läka. Dränagen är kopplade till ett aktivt sug. I samband med att du väcks tas slangen i halsen bort och du börjar andas själv igen. Ett standardingrepp tar mellan 2 – 3 timmar. När allt är klart flyttas du till intensivvårdsavdelningen.

Vill du veta mer om specifika operationsmetoder, kan läsa det nedan:

Så går operationen till

Operationen kan utföras via en så kallad öppen torakotomi, med ett 7-20 cm stort hudsnitt och genom att man spjärnar isär revbenen och sätter in en spärrhake för att hålla bröstkorgen öppen. Alternativt kan man för mindre tumörer, utan tecken på spridning och om förhållandena i övrigt medger, också göra den med hjälp av titthålsteknik. Alla kirurger behärskar dock inte denna teknik. I dessa fall görs ett hål på ca 4 cm mellan två revben som dock inte spjärnas isär. Därtill görs ofta ytterligare 1-2 stycken mindre cm-stora hål, varav ett är för videokameran. Kirurgen arbetar med långa smala instrument och ser på en TV-skärm som händer, istället för direkt ner i operationssåret.

Oavsett vilken operationsaccess som används ska den aktuella lungdelen med tumör i därefter tas bort. En kilresektion går ofta snabbt och en tämligen enkel operation, medan segmentektomier, lobektomier och pulmektomier kräver mer dissektionsarbete för att identifiera de blodkärl och de luftrör som ska delas separat och kan variera betydligt i svårighetsgrad och komplexitet. Operationer av tumörer med lokalt avancerad växt innebär ofta generellt en betydligt högre grad av komplexitet och titthålskirurgi är sällan aktuellt i dessa fall.

När den aktuella lungdelen med tumören tagits bort skickas den direkt från operationsavdelningen för mikroskopiskt undersökning och analys. Under operationen tar kirurgen även prov från lymfkörtlar på olika i förhand definierade stationer i lungan och den omgivande bröstkorgen, så kallad systematisk lymfkörtelsampling eller -dissektion. Detta kan ske i varierande omfattning. Om en tumör spridit sig, eller visar tecken på begynnande spridning, ser man detta oftast först i näraliggande lymfkörtlar. Ibland kan man se också se tecken på detta på röntgen innan operationen, men detta är inte helt säkert och facit erhålls först när man även undersöker och analyserar dessa lymfkörtlar i mikroskop efter operationen.

När operationen närmar sig sitt slut sys hudsnittet ihop och läggs om med förband. Nedanför operationssnittet har en eller två dränageslangar satts in i bröstkorgen för att samla upp och dränera blod och sårvätska och initialt läckande luft från den kvarvarande lungdelen på den opererade sidan och detta hjälper lungan att expandera efter operationen. Dränageslangen är kopplad till ett aktivt luftsug eller kan vara ett helt passivt dränage. I samband med att du väcks tas slangen i halsen bort. När allt är klart flyttas du sedan till intensivvårdsavdelningen för observation, medan kirurgen ringer till den som du valt att lista som närmsta anhöriga för att meddela att operationen är färdig och hur det har gått.

Vilken typ av operation görs?

Vilken operation som utförs beror på var i lungan din tumör sitter och hur stor den är. Höger lunga är uppdelad i tre lober, en större över- respektive underlob samt en betydligt mindre mellanlob. Vänster lunga består av en överlob och en underlob.

Vid primär lungcancer väljer man oftast att ta bort hela den lunglob som tumören sitter i (lobektomi). Detta minskar risken för att tumören kommer tillbaka, jämfört med om man skulle ta bort bara själva tumören och det närmaste området runt omkring. Om tumören är större eller växer centralt i lungan och engagerar flera lober kan man behöva ta bort hela lungan (pulmektomi) eller en hel lob och en del av en annan lob (lobektomi + kilresektion), eller på höger sida två hela lober (bilobektomi).

Samtidigt som man vill minimera risken för att tumören kommer tillbaka och maximera chansen att bli botad, vill man också spara så mycket lungvävnad som möjligt för att ha så mycket lungfunktion som möjligt kvar efter operationen. Ibland är lungfunktionen inte tillräckligt bra för att man ska kunna ta bort så mycket som man skulle önska ur ett tumörperspektiv. Då kan man välja att ta bort tumören med en viss mängd omgivande vävnad i form av en "tårtbit" av lungan (kilresektion).

Om tumören är mindre än 2 cm i diameter och om den har en särskilt utseende på PET-undersökningen eller om man måste spara på lungfunktionen, kan man ibland också ta bort ett eller flera segment av en lob (segmentresektion). Ibland kan det vara svåra avvägningar. Det är ofta den multidisciplinära ronden som rekommenderar vilken typ av operation som bör göras utifrån de undersökningar som gjorts av själva tumören och dess växt och din lungfunktion och dina övriga förutsättningar att klara av en operation. Men, till syvende och sist är det upp till opererande kirurg att slutgiltigt avgöra, delvis utifrån vad du själv tycker och känner, men framför allt med utgångspunkt från hur tumören och lungan ter sig under själva operationen.

Ibland kan förhållanden ha förändrats jämfört med hur det såg ut på röntgenundersökningarna. Det är också så att allt inte alltid kan ses på röntgen. Ibland kan kan detta faktum resultera i att att mer lunga togs bort en vad som initialt planerades. Ibland kan kirurgen inte heller ha få bort all tumör, även om detta alltid är högsta prioritet. Någon enstaka gång per år händer det att kirurgen upptäcker att tumören inte alls går att ta bort på ett säkert sätt, utan bara har att stänga igen. Nästan i samtliga dessa fall har det dock innan funnits misstanke om att detta kunde bli resultatet, men ett gemensamt beslut hade tagits innan om att ändå försöka.

I mer ovanliga fall har tumören en mer lokalt avancerad växt med inväxt i t.ex. i bröstkorgsväggen, i mellangärdesmuskeln, i luftstrupen eller i ett angränsande luftrör, i något stort kärl som stora kroppspulsåderna eller övre hålvenen eller in i delar av hjärtat. I de allra flesta av dessa fall går det inte att operera tumörer med sådan avancerad växt, men i ett fåtal fall kan det ändå vara möjligt, genom att använda sig av särskilda mer avancerade anestesiologiska, kirurgiska och rekonstruktiva tekniker. Sådana operationer är ofta behäftade med större risker och innebär dessutom nästan alltid att man måste kombinera operationen med cellgifter och/eller strålning, före eller efter operationen.

Vid operationer för metastaser i lungorna gäller alltid principen att spara så mycket lungvävnad som möjligt, då risken oavsett operationsmetod är något större att metastaserna kommer tillbaka. Därför är en "lungsparande" kilresektion ofta förstahandsvalet. Om metastasen är något större eller lokaliserad till enstaka segment kan även i ovanligare fall lobektomi eller segmentektomi bli aktuellt. Pulmektomi är mycket sällan motiverat.