Varför en ny behandlingsmetod?

Psykiatrin har generellt sett haft mycket svårt att bemöta denna patientgrupp. Man har helt enkelt inte haft tillgång till bevisat effektiva behandlingsmetoder. På ett olyckligt sätt har också dessa patienters desperation och svårigheter påverkat behandlare till att uppleva sig hjälplösa och ineffektiva. Den vårdmiljö som passar det stora flertalet patientgrupper har ofta framstått som antiterapeutisk för patienter med IPS. Vården blir påfallande ineffektiv med bristande kontinuitet, många jourbesök och slutenvårdsperioder som inte leder patienten framåt. Som en effekt av psykiatrireformen kan vi också se att den psykiatriska öppenvården tvingas att ta hand om allt svårare patienter. Behovet av kunskap om bemötande och behandling för dessa patienter i öppenvård såväl som i slutenvård, på akutmottagningar och intensivvårdsavdelningar är därför stort.
Professor Marsha Linehan vid universitetet i Seattle, USA intresserade sig särskilt för självmordsnära och självdestruktiva kvinnor med IPS. I sin kliniska verksamhet fann hon att sedvanlig kognitiv beteendeterapi inte alls fungerade för dessa patienter. Under 1980 – talet utvecklade hon därför, tillsammans med sina kolleger, den Dialektisk beteendeterapin, DBT, vilken har visat sig kunna hjälpa patienterna ur självdestruktivitet, förkorta vårdtider, förhindra slutenvård och förebygga ett kroniskt sjukdomsförlopp.

Ansvarig för sidans text:
Anna Kåver
Leg.psykolog/leg.psykoterapeut, programansvarig DBT
anna@kaver.se