Bröstrekonstruktion

Den överlägset vanligaste anledningen till rekonstruktion av det kvinnliga bröstet är korrektion efter kirurgiskt ingrepp på grund av bröstcancer. Många kvinnor är rädda för att behöva bli av med hela eller delar av ett bröst som en del i cancerbehandling. Nu kan den som förlorar sitt ursprungliga bröst få ett nytt genom rekonstruktion. Allt fler kvinnor väljer idag denna möjlighet. I vissa fall är det möjligt att rekonstruera bröstet under samma operation som det  ursprungliga bröstet opereras bort men den kan också utföras veckor, månader eller till och med år senare. Om området strålats rekommenderas att man väntar med rekonstruktion 6-8 månader.

Det finns flera metoder för bröstrekonstruktion att välja mellan och valet görs i samråd med patienten enligt hennes individuella önskemål och förutsättningar.

Rekonstruktion med kroppsfrämmande protes

Efter att bröstet tidigare tagits bort behöver huden och underhuden i området töjas ut för att rymma en protes. Detta görs med en så kallad expanderprotes. Den är gjord av silikon och fylld med koksaltlösning. Genom en ventil fylls protesen med koksaltlösning under några månader tills bröstet fått önskad storlek.

Fördel med protes
En relativt kort operationstid
Relativt kort vårdtid på sjukhus

Nackdel med protes
Flera sjukhusbesök för att fylla på protesen
Protesen kan kapslas in av kroppen, bli hård och göra ont. Ibland måste därför reoperationer utföras och protesen ersättas med ny.
Expanderprotes rekommenderas inte i strålad vävnad eftersom detta gör huden skör.

Rekonstruktion med kroppsegen vävnad

Ett nytt bröst byggs upp kroppseget av hud och djupare vävnad från den egna kroppen med en så kallad lambå. Ett EU-direktiv från år 2002 anger att detta bör vara normen för rekonstruktion och uppmanar medlemsstaterna att verka för att alla kvinnor i medicinskt motiverade fall erbjuds operation med bibehållet bröst för att på så sätt minska antalet onödiga bröstamputationer samt att bröstet så långt som möjligt rekonstrueras med hjälp av den egna vävnaden, och att detta sker så snart som möjligt. Det finns i huvudsak två metoder för detta.

Latissimus dorsi lambå

Här används en muskel, fett och hud från ryggen som roteras fram och används för att bygga upp ett nytt bröst. Denna metod kräver ofta att en protes läggs in under lambån för att det nya bröstet skall få önskad volym.

Fördel med Latissimus dorsi lambå
Kortare operationstid än så kallad DIEP lambå (se nedan för förklaring)
En bra metod om området på buken inte lämpar sig för att göra en så kallad DIEP.
Rökfrihet förutsätts inte.

Nackdel med Latissimus dorsi lambå
En protes behövs ofta somm tillägg för att ge önskad volym
En viss stramhet från ryggområdet kan bli bestående
Endast ena bröstet kan opereras varje operationstillfälle om det behövs rekonstruktion av båda sidorna.

DIEP lambå (deep inferior epigastric perforator)

Denna metod innnebär att endast hud och fett bygger upp det nya bröstet. Den har ersatt en liknande äldre metod då även delar av muskel användes (så kallad TRAM). Hud, fett, nerver och kärl från den nedre delen av magen används och kopplas med mikrokirurgisk teknik till vener och artärer i armhålan, eller bredvid bröstbenet. På vissa individer är det lämpligare att använda fettkudden ifrån övre delen av stussen istället (så kallad S-GAP lambå). En bröstvårta konstrueras ca åtta månader efter ingreppet, och tre månader senare tatueras den nya bröstvårtan för att få samma färg som den naturliga vårtan. Dessa mindre ingrepp tar ungefär 30 minuter och görs i lokalbedövning.