Ö-cellstransplantation

Indikation och målsättning för ö-cellstransplantation
Vissa patienter med typ 1-diabetes utvecklar med åren okontrollerbara svängningar i blodglukos med täta allvarliga samt livshotande hypoglykemier. Ofta saknas varningstecken för hotande hypoglykemi ("impaired awareness of hypoglycemia"). Detta leder ofta till ett tillstånd som man inte kan häva själv och kan leda till medvetslöshet. Rädslan för hypoglykemier leder till sämre glukoskontroll och kan leda till social isolering, svårigheter i arbetslivet samt olycksfall, exempelvis i trafiken. Det är svårt att beräkna hur många patienter som motsvarar denna beskrivning men sannolikt rör det sig om 2-3 % av samtliga personer med typ 1-diabetes.

Huvudmålet för ö-cellstransplantation är att förhindra svåra eller livshotande hypo- respektive hyperglykemier. Erfarenhetsmässigt ser man även utan insulinfrihet, men vid mätbara nivåer av insulin från de transplanterade öarna, en betydande stabilisering av blodglukosvariationen (bättre HbA1c) med avsevärt lägre frekvens av hypoglykemier, och bättre förmåga att känna igen symptom vid lågt blodglukos ("awareness"). Studier har även visat att man utan total insulinfrihet kan stoppa progress av sekundära diabeteskomplikationer och förbättra njurfunktionen.


Det Nordiska nätverket för klinisk ötransplantation
De transplantationskirurgiska verksamheterna i Uppsala, Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo, Helsingfors och Köpenhamn har bildat ett nätverk – Det Nordiska nätverket för klinisk ötransplantation. Framställningen av isolerade Langerhanska öar från donerade bukspottkörtlar är centraliserad till Rudbeckslaboratoriet i Uppsala. Mellan åren 2000 och 2011 har ölaboratoriet isolerat öar från 1 742 bukspottkörtlar. Öarna framställs i enlighet med cGMP (current good manufacturing practice) och endast de isoleringar som lever upp till högt ställda kvalitetskrav släpps fria för transplantation och inom nätverket har 111 patienter transplanterats med 286 infusioner. Nätverket har varit mycket forskningsaktivt och deltar i studier finansierade av bland annat amerikanska National Institutes of Health (NIH) och JDRF (Juvenile Diabetese Research Foundation).

 

Öisolering
Pankreas för öisolering härstammar från avlidna organdonatorer. Proceduren för isolering är under stadig utveckling men i korthet injiceras ett enzym (kollagenas) som avlägsnar bindväven varefter de Langerhanska öarna i en centrifug kan separeras från övrig pankreasvävnad. Dessa öar förvaras sedan i odlingsskåp varvid man under 1 till 3 dagar kontrollerar renhetsgrad, mängd och kvalitet.

 

Ötransplantationen
Då öarna förvaras i odlingsskåp innan transplantationen kan patienten i god tid förberedas för transplantationen. På röntgenavdelningen placeras en tunn kateter i den åder som går till levern från tarmen (portavenen). Öarna infunderas under cirka 30 minuter och fastnar sedan i leverns kärlbädd där de växer fast och tillverkar insulin. Eftersom alla öar inte klarat isoleringen, en del öar inte fastnar i kärlbädden och en del öar inte klarar den efterföljande syrebristen samt inflammationen kan proceduren ofta behöva upprepas. Patienten kontrolleras inledningsvis veckovis vid verksamhet väl förtrogen med transplantation, immunsuppression och diabetesbehandling.


Under 1990-talet, med dåtidens immunsuppression och isoleringsteknik, blev drygt 10 % insulinfria. År 2000 publicerades Edmontonprotokollet, som ytterligare förfinats sedan dess, och andelen insulinfria fem år efter ötransplantation är för vissa centra över 50 %. Som ovan nämnts ser man även utan total insulinfrihet genomgående stabilare blodglukos och de svåra hypoglykemiepisoderna kan i princip elimineras. Troligen kan redan befintliga diabeteskomplikationer hejdas i sin vidare utveckling eller till och med förbättras.


Utveckling framöver
På kort sikt kan kedjan från organdonation, omhändertagande av organ, öisolering, transplantationsteknik, val av kärlbädd, motverkande av den inflammatoriska reaktionen och immunsuppression förbättras på samma sätt som skett de senaste 10 åren. På längre sikt finns hopp om tekniker för att uppnå immunologisk tolerans i stället för immunsupression.



Mer information:

Kontakta vår forskningssköterska:
maria.svenaeus.lundgren@akademiska.se

Nordiska nätverket för klinisk ö-transplantation
www.medscinet.com/nordicislets/default.aspx