Huvud-halsrekonstruktioner

Deformiteter i huvud-halsregionen har ofta stor effekt på en persons utseende och funktion. Det kan innebära försämrad ansiktsmotorik med påverkan på till exempel tal, födointag och ansiktsmimik. Detta kan i sin tur vara socialt handikappande och påverka personens livskvalitet.

Vanligt förekommande rekonstruktioner vid Akademiska sjukhuset inom huvud- och halsområdet med denna teknik inkluderar defekter i skallbasen, skalpen, munhålan och underkäken.

För bästa möjliga resultat och patientomhändertagande vid behandling av patienter med huvud- och halsdefekter behövs ett samarbete mellan olika specialiteter inkluderande

  • Öron-, näs- och halskirurgi
  • Käkkirurgi
  • Neurokirurgi
  • Plastikkirurgi
  • Anestesi

 

Öron-, näs- och halstumörer

Ansiktsskelett
Tumörer som involverar ansiktet, munhålan, tunga, käke och svalg kan komma att kräva rekonstruktion för att möjliggöra tal, bett, andning och matintag samt i viss utsträckning ett återställande av utseendet. Vid dessa operationer krävs ofta fri vävnadsförflyttning. De vanligaste platserna att låna vävnad från är underarmen (radialis lambå) respektive låret (ALT lambå). Dessa operationer sker genom ett nära samarbete mellan ovan nämnda specialiteter både före, under och efter operation.

  

Skallbastumörer och skalldefekter

Genom ett nära samarbete mellan bland andra neurokirurger, plastik- samt öron-, näs- och halskirurger har man vid Akademiska sjukhuset genom åren upparbetat en framgångsrik verksamhet kring skallbasrekonstruktioner. Detta har inneburit att man kan operera mer aggressivt – det vill säga ett större antal tumörer kan bli aktuella för kirurgisk behandling – eftersom man har ett sätt att hantera de defekter som uppkommer efter kirurgi. Dessa ingrepp innebar tidigare operationstider på över 15 timmar, men nu har man kommit ner till cirka 8 timmar.