Parkinsonism

Parkinsonism innebär att den drabbade personen får förlångsammade rörelser, muskelstelhet och ibland skakningar i armar och/eller ben. Den vanligaste sjukdomen som ger dessa symtom är Parkinsons sjukdom (PS). Man uppskattar att det i Sverige finns omkring 20 000 personer som har PS. De motoriska symtomen vid PS beror på att nervceller som producerar signalsubstansen dopamin dör i förtid. Vid PS är det också vanligt med flera andra symtom som tarm- och blåsrubbningar, nedsatt luktförmåga, nedstämdhet med mera. PS är en sjukdom med långsamt förlopp och för det mesta lever man ungefär lika länge som om man hade varit frisk, men livskvaliteten kan vara påverkad.

Diagnosen Parkinsons sjukdom kan ofta ställas efter en läkarundersökning. På grund av att parkinsonism också ses vid en del andra sjukdomar kan det ibland bli aktuellt med ytterligare utredning i form av exempelvis magnetkamera av hjärnan och ryggmärgsvätskeprov. Ibland utförs också isotopundersökningar vid Nuklearmedicin och PET-centrum.

Någon botande behandling finns tyvärr inte. Däremot kan man få god symtomlindring av läkemedel såsom levodopa och andra preparat med påverkan på hjärnans dopaminsystem. Efterhand behöver man ofta ta läkemedlet tätare och ibland kombinera flera olika preparat.

Efter många års sjukdom finns också en risk att effekten av läkemedlet blir ojämn och oförutsägbar under dygnet, och man kan då få väldiga symtomsvängningar. I dessa fall kan pumpbehandling med levodopa eller apomorfin vara till god hjälp. Ett annat alternativ vid motoriska symtomsvängningar eller svåra skakningar är djupelektrodstimulering, DBS.

Majoriteten av utredning och uppföljning av parkinsonism sker på neuromottagningen. På neurologavdelningen sker inneliggande läkemedelsjustering och utprovning av pumpbehandlingar och DBS. Ibland sker också inneliggande utredning av parkinsonism.